Ännu en retorikövning, är jag rädd… Idag: John Pilger om “kapningen” av Evo Morales och hans hemvändande flygplan.
Nu har man väl i och för sig ingen rätt att vänta sig väl avvägd analys och högre stilistik av John Pilger. Det har trots allt (how you say…?) sina randiga skäl och rutiga orsaker att han aldrig fått den veckokrönika i The Guardian han alltid traktat efter. He don’t do subtle…
Dålig retorik har ju bl.a. den effekten att den kanske pekar i rätt argumentatoriskt riktning, men med bombasm och effektsökeri i stället sätter spärrar i vägen för en djupare förståelse.
Att kalla USA i dess roll som global aktör för “Gudfadern” ska vi kanske lämna därhän (det är så att säga ett epitet med bomullstussar i kinderna…); liksom – än värre – hans oerhört vingliga analogier med fascismens uppkomst på 1900-talet; för att inte tala om hans fatala missuppfattning vad gäller myten om Damoklessvärdet (Snowden är ju om något raka motsatsen till Damokles, för jösse namn…!)
Nej, det jag främst retade mig på var det genomgående temat att kapningen av planet var “a metaphor for the gangsterism that now rules the world”.
Problemet är ju att det finns all anledning att tala om en i västvärlden allmänt utbredd laglöshet, främst i den exekutiva delen av statsapparaten, liksom i stora delar av industri- och finansväsende, och vem som helst kan ju producera sin egen uppsjö exempel.
Den här laglösheten tog inte sin början – som många vill hävda – i kölvattnet på 9/11, den kom bara upp i turbofart då. Minst lika intressant ur historisk synvinkel är t.ex. 1970-talet och Church-kommittén, undergrävd och åsidosatt som den blev under reaktionens år från 1979-80. Eller för den delen krigsslutet och upprättandet av den nationella säkerhetsstaten.
Men vad Pilger väljer att bortse från är vad vänsterdebattörer brukade kalla “sammanhangen” och “motsättningarna”. Det brister helt enkelt i hans “klassanalys”…
För det första har ju inte den här laglösheten vuxit fram som en maffiakultur växer fram, hur utbredd en sådan än må vara i ett visst socialt och geografiskt sammanhang. Kortfattat: “gangsterismen” är väderlek, laglösheten är klimat. Betänk det faktum att över en miljon människor enbart i Washington DC har tillgång till “Top Secret”-material. Det innebär att laglösheten är så pass all-pervasive att den också har – och måste ha! – plats för oppositionella som Bradley Manning och Snowden.
För det andra bortser Pilger från motsättningarna inom själva “gangsterismen”, inte minst den uppenbart växande klyftan mellan de traditionella underrättelseorganisationerna (MI5/6, CIA) och “dataspionerna” i NSA och GCHQ. Jag kommenterade för ett tag sen om det där att t.o.m. MI5 börjat dra öronen åt sig inför GCHQ:s odemokratiska agerande. Och motsättningarna på de politikiska arenorna är ju minst lika intressanta, både i USA och globalt.
Förmodligen skulle Pilger hålla med om det här, det är det som är det löjliga, och jag kan slå vad om att han skulle försvarat sig med “utrymmesbrist”. Vilket är en ursäkt man bara hör från folk som inte kan skriva koncist därför att de tänker luddigt. Inte undra på att han syns i Aftonbladet så ofta.
