Fjordman och yttrandefriheten
Categories: UncategorizedMonday, Jul 22, 2013
Den norska stiftelsen Fritt Ord har beslutat utdela ett stipendium på NOK 75,000 till Peder Are Nøstvold Jensen, även kallad “Fjordman”, för att denne ska kunna ge ut sin plaidoyer “Witness to Madness” i bokform. Fritt Ords pressmeddelande lyder som följer.
The Fritt Ord Foundation’s Board of Governors has examined the application and manuscript excerpts it has received carefully, considering them in the light of Peder Are Nøstvold Jensen’s previously published views, some of which are of an extreme nature, bordering on the outside limits of freedom of expression. Important considerations suggest that great caution be exercised in connection with such an application. On the other hand, Jensen, who is associated with the most heinous mass murder committed in Norway during peacetime, has a singular need to express himself in book form about the acts of terrorism on 22 July and the accusations to which he is and has been subjected. In the Board’s carefully considered opinion, the great doubt surrounding this issue should count in favour of freedom of expression.
För mig väcker den här något sliriga texten åtminstone två frågor. (1) Vad exakt är det för “singular need” (et særskilt behov) som gör att Fjordman måste publicera sin försvarsskrift i just (pappers)bokform? Det är ju trots allt inte som om web/bloggpublicering i hans (och andras) fall hittills hindrat spridningen av hans åsikter, snarast tvärtom. (2) Exakt vilka etiska principer ligger till grund för att själva tvivelaktigheten (den store tvil) som omger Fjordman ska räknas till Fjordmans och hans yttrandefrihets fördel? Som man säger i den här stan: That’s a bit previous, innit…? Man har gjort själva problematiken till lösningen!
Fick upp ögonen för detta i Ali Esbatis artikel i dagens AB.
July 22nd, 2013 at 6:28 pm
Ett ytterst egendomligt beslut. “Fjordman” saknar ju inte precis möjligheter att uttrycka och sprida sina åsikter. Att ge pengarna till honom i stället för till förföljda och fängslade författare som riskerar livet för sina åsiktsyttringar verkar cyniskt och grymt. (I Sverige delas det s.k.Tuscholskypriset ut för sådana ändamål.)
För många år sedan blev jag av uppenbara skäl nyfiken på en blogg med namnet “The Gates of Vienna.” Därifrån hittade jag också Fjordman som senare flyttade över sin bloggning dit. I min naivitet förvånades jag över att det fanns folk som ville föra sådana åsikter till torgs offentligt (fast givetvis i anonymitetens fegskugga). Men med åren har ju den sortens nätpublikationer blivit fler och fler och även tryckta sådana har blivit mainstrem och behandlas ofta med en för mig obegriplig respekt. (‘Avpixlat’, ‘Dispatch International’ och andra.)
Självfallet måste också de mest motbjudande och extrema åsikter fritt få föras fram (så länge de inte strider mot i demokratisk ordning tillkommen lagstiftning). Men att aktivt främja deras spridning som “Fritt ord” tydligen gör är att grundligt missuppfatta sin roll.
July 22nd, 2013 at 8:30 pm
Egendomligt var ordet, sa Bill. Jag kan själv inte hundraprocentigt fördöma det eftersom jag helt enkelt inte förstår de rationella argumenten bakom beslutet. Pressmeddelandet är ju mer än lovligt grumligt.
July 22nd, 2013 at 9:42 pm
Håller med Bengt, oreserverat. Är detta vad Terese Bohman brukar kalla för “stipendieförfattare” så har hon ju för en gångs skull fått rätt.
Däremot undrar jag om det kan finnas någon dold – men missriktad – psykoterapi i detta, typ: Låt ungen skrika av sig så kanske han lugnar ner sig?
July 23rd, 2013 at 7:48 am
Jag tvekar lite grand att säga det, men det är ju inte utan att man kommer att tänka på några andra rätt så lomhörda norska “utdelnings”beslut, typ fredsprisen till Kissinger och Obama. Finns här nånstans en önskan att ett agerande som går så till den milda grad “mot strömmen” till slut ska visa sig profetiskt och frigörande för alla parter, att vilja tänka djärvt för att lösa konflikter och tvivelaktigheter? Medan agerandet när allt kommer omkring bara framstår för yttervärlden som ogenomtänkt och bakvänt.
July 23rd, 2013 at 2:38 pm
Eller så är det en extrem form av repressiv tolerans. 😉
July 24th, 2013 at 6:30 pm
In other news: David Cameron tror alltså att han ska kunna blockera all porr på nätet? Det vill man läsa en Pressylta-kommentar om!
July 24th, 2013 at 6:40 pm
Det är för korkat nånstans, Håkan… Jag menar, korkade saker är ju brödföda för Pressylta, men då måste de korkade sakerna ha något, vaskamansäja, febrilt och jazzigt över sig också, vid sidan av det korkade (jag tänker Johan Hakelius, jag tänker John Pilger, jag tänker Gay-VM…). Det här med Porn-Cam är bara korkat.
July 25th, 2013 at 4:28 pm
Jag har mina tvivel när det gäller de där filtren. För länge sedan drev jag en nättidskrift tillsammans med en kompis (du kanske kommer ihåg den: Agamemnon). Det var rätt kul att få höra att den fastnat i ett biblioteks filter mot olämpliga sajter. Vad som triggade filtret fick vi aldrig veta. Vi hade i stort sett bara text, mycket få bilder (ofta tecknade av mig).
July 25th, 2013 at 4:47 pm
Boris J. av alla människor lyckades få till en ganska snygg gliring mot det futila i Camerons uppsåt när han avtäckte en skulptur av en väldig blå tupp (med fullt avsiktlig dubbelmening i titeln “Cock/Hahn”) på Trafalgar Square tidigare idag, och antydde vilka problem det kunde bli med att googla denna fågelskulptur om några år.
July 25th, 2013 at 5:50 pm
Filtren är väl inte de mest subtila verktyg som finns. Vill man veta mer om staden Scunthorpe på nätet kan man fortfarande råka ut för svårigheter. Och ni minns väl den sorgliga historien om “The Beaver”…? http://www.pressyltaredux.com/2010/01/porrfiltren-och-baverns-undergang/
Den där blå tuppen är för övrigt ganska stilig, enligt min mening. Såg den för nån timma sedan när jag strosade förbi på väg mot tuben…