Vårtävling…
Categories: KulturelltSunday, May 12, 2013
Tre inledningar till tre romaner, alla i min egen rätt så snabba (men geniala!) översättning (ledtråd!) så att googlande inte funkar. Ge mig titlarna. Vinn en puss.
Nummer 1
Vi satt i klassrummet när rektor kom in, följd av en ny elev som inte hade skoluniform på sig, samt en av betjänterna som bar på en stor skolbänk. De som hade sovit vaknade nu, och alla reste på sig som om de överraskats av detta tilltag. Rektor tecknade åt oss att sitta ner. Han vände sig sedan mot klassföreståndaren och sade med en låg röst: “Herr Roger, här är en elev jag anmodar er att taga an; han ska gå i andra klass. Om hans arbete och uppförande visar sig tillfredsställande ska han gå vidare till en av de övre klasserna, så som anstår hans ålder.”
Nummer 2
Efter att ha placerat inuti min mun tillräckligt med bröd för tre minuters tuggande, kopplade jag ur min varseblivningsförmåga och drog mig tillbaka till mina tankars avskildhet, allt medan mina ögon och mitt ansikte antog en fråvarande och upptagen min. Jag reflekterade över mina litterära fritidsaktiviteter. En enda början och ett enda slut på en bok var något som jag alls inte höll med om. En bra bok kan ha tre olika inledningar, var och en helt olik de andra och inbördes besläktade enbart i och med författarens förhandsvetskap, eller för den delen hundra gånger så många slutkapitel.
Nummer 3
När jag var i mina yngre och mer ömtåliga år gav min far mig ett råd som jag vridit och vänt på ända sedan dess. -“När du känner dig manad att kritisera någon,” sa han, “kom då ihåg att alla människor i den här världen inte haft de fördelar du haft.” Han sade ingenting mer, men vi har alltid varit ovanligt kommunikativa på ett reserverat sätt, och jag insåg att han menade mycket mer. Följaktligen är jag böjd att hålla inne med mina omdömen, en vana som avslöjat en mängd underliga naturer för mig men också gjort mig utsatt för inte så få tråkveteraner.
May 12th, 2013 at 8:22 pm
Nu blev jag ju frestad att Googla, ändå (den andra hittade jag på första försöket, de andra kräver nog lite mer ansträngning så det får vänta…). Tråkveteraner är för övrigt ett utmärkt ord, och helt okänt av Google.
May 12th, 2013 at 8:23 pm
(eller betyder den där formuleringen i #2 att alla tre kommer från samma bok? 🙂
May 12th, 2013 at 8:27 pm
Svar nej.
May 12th, 2013 at 8:44 pm
Vänta nu, trean är ju definitivt en klassiker. Dessutom en aktuell sådan.
May 12th, 2013 at 8:48 pm
Yes.
May 12th, 2013 at 10:43 pm
Tvåan, anar vagt en släktskap mellan tuggandet och fibblandet med en djurbit i en ficka, vid floden L?
May 12th, 2013 at 11:04 pm
Krävdes tre försök för att Googla fram ettan, men det gick till slut. Noterar ett tema i urvalet, eller två.
Fast jag har bara läst en av böckerna, tror jag, och det för så länge sedan att jag inte ens är säker på om jag verkligen gjort det, och dessutom fuskade jag fram svaren, så jag lämnar över kommentarfältet (och pussen) till någon aningen mer bildad person.
(men som ett PS kan nämnas att åtminstone en av böckerna finns i dataspelsform. postar en länk senare…)
May 13th, 2013 at 8:21 am
Åh, nr 3 kan jag rakt av utan nåt googlande. Läste nyligen om boken och har bloggat om den. Men jag inser att det inte räcker med bara nr 3 för den där pussen. Så I will hold my horses eller-vad-det-heter och avslöjar därför inte vad nr 3 är för att inte förstöra för nån annan.
May 13th, 2013 at 8:43 am
Om Gabrielle RW har läst om boken, bloggat om den och kände igen den på en gång är det med all sannolikhet “Catch 22″… Jag skriver ut namnet direkt eftersom jag aldrig läst boken trots ett antal försök och till slut gav upp och gav bort den. Om Gabrielle utsäktar får jag säga att jag aldrig läst en tråkigare bok. Det skulle möjligen vara “Gravitys rainbow” då. (Där är jag i gott sällskap: både Mailer och Arthur M. Schlesinger förklarade offentligt att de aldrig orkat läsa en bok av Pynchon till slut.)
May 13th, 2013 at 8:53 am
Jag ger det ett par timmar till, om några andra vill försöka… När Big Ben slår tolv kommer lösningen!
May 13th, 2013 at 9:27 am
Den filmaktuella nr 3 har jag identifierat. Och Nr 1 har jag läst för inte så länge sedan, men kan inte för allt i världen komma på vilken bok det är… Väldigt frustrerande. Inväntar lösningen med spänning.
May 13th, 2013 at 9:30 am
Det är inte Heller. Och jag kan bekräfta med en snabb titt på hennes blogg att Gabrielle har bloggat om den ganska nyligen 🙂
Och eftersom jag listat ut svaren med 2/3 maskinell hjälp så dristar jag mig till att langa in ett par ledtrådar som förhoppningsvis inte avslöjar allt för mycket:
En röd tråd & ledtråd är att samtliga böcker numera betraktas som författarens absoluta mästerverk (om inte annat av andra författare) och är stilbildande i sin genre, men det var långt ifrån uppenbart för den dåtida omgivningen (en blev åtalad, dom andra fick skeptiska recensioner, en slog inte igenom på allvar förrän efter författarens död).
En mindre ledtråd är att för två av böckerna är både originaltitel och den svenska översättningen en rak referens till en person i boken, medan jag inte riktigt kan lista ut hur dom kom fram till den svenska titleln för den tredje då jag inte ens förstår vad originalet betyder, och det inte för att jag inte känner igen orden som används 🙂
May 13th, 2013 at 9:45 am
Ä vafan, jag tidigarelägger lösningarna, när ni ändå är så nära…
Ettan var Gustave Flauberts ‘Madame Bovary’. Flaubert har ofta den egenheten att vara oerhört subtil samtidigt som han är pang på rödbetan. Här får vi stackars Charles in på scenen med en gång, och hade jag tagit med de följande, subtila raderna – hur han stod där i hörnet, halvt dold bakom dörren, storvuxen bondpojk, femton år gammal – så hade det nog blivit lite för lätt.
Nummer två var Flann O’Briens mästerverk ‘At Swim-two-birds’, som finns i Magnus Hedlunds svenska översättning som ‘Sanning är ett udda tal’. Samuel Beckett berättade att när James Joyce läst färdigt den lade han boken ifrån sig och suckade uppgivet, “That’s a very funny book…”. Så jag tror Gabrielle B var på rätt väg där med floden Liffey…
Trean var kanske den lättaste (?), Scott Fitzgeralds ‘The Great Gatsby’, nu även filmaktuell, som Fredrik påpekade. Fast jag måste säga att jag personligen föredrar “proletärversionen”, den roman som också kallats “The Great Gatsby for Brooklyn Jews”, Budd Schulbergs ‘What makes Sammy Run?’ (se bl.a. här http://www.pressyltaredux.com/2009/08/budd-schulberg-1914-2009/)
Det lustiga är att jag inte ens hade avsett ett tema, trots att där bevisligen finns åtminstone ett, som Fredrik påpekar…
May 13th, 2013 at 9:47 am
Fredrik, om du menade At-swim-two-birds så har Wikipedia förklaringen:
The novel’s title derives from Snámh dá Én (Middle Ir.: “Swim-Two-Birds”), a ford on the River Shannon, between Clonmacnoise and Shannonbridge, reportedly visited by the legendary King Sweeney, a character in the novel.[
May 13th, 2013 at 10:00 am
Jamen vad är det för jäkla namn på en ford 😀
May 13th, 2013 at 10:02 am
Ha!
May 13th, 2013 at 10:25 am
Dataspel? Om det är Gatsby vill jag vara Klipspringer, den evige medlöparen som inte ens kom till begravningen utan bara ville ha tillbaka sina tennisskor.
In the morning/in the evening/ ain’t we got fun
May 13th, 2013 at 10:35 am
Ah, javisstja:
http://greatgatsbygame.com/about.html (klicka på home för att spela)
“I really don’t know much about this game. I found it at a yard sale. I bought it for 50 cents and went home to try it out. After dusting off my NES for like, 20 minutes I got it working, and jesus. So weird. Apparently it’s an unreleased localization of a Japanese cart called “Doki Doki Toshokan: Gatsby no Monogatari”
För den som undrar: http://voices.washingtonpost.com/blog-post/2011/02/great_gatsby_nintendo_game_rel.html
(nu vet jag inte hur mycket 8-bits nintendo pressyltas läsare har spelade på 80-talet, men den är rätt träffsäker)
May 13th, 2013 at 11:57 am
Gunnar: I can always detect an Irishman from the rest of the pack.
Nu blir det väl dags att läsa Flann O´Brien också. Jag tror på his funny-ness, och mer ändå.
Men, ja du, Bengt: Catch 22 var allt bra krystad.
May 15th, 2013 at 8:35 am
Det första är ju givet, Madame Bovary. De andra är hopplösa. Nu ska jag scrolla uppåt och se vad de andra svarat …