Ragnar Strömberg
Stabat Mater Dolorosa

Du lärde mig ljuga
för att det skulle finnas
någon värre än du
Som den gången på kondiset
i Slottskogen
när du låtsades bli rädd för en ekorre
som hoppat upp på bordet
Du började jämra dig
fast lågt
så bara jag kunde höra det
Jag kastade en näve småsten på den
och folk runtomkring skrek
är du från vettet ungjävel
Då sa du rätt ut i luften
Jag vet inte längre
vad jag ska ta mig till
med pojken
Sen tittade du inte på mig
förrän vi var hemma
och farsan gett mig ett kok stryk
och i hela världen
fanns det bara Nenne
som visste att jag försökt
slå tillbaka en angripare
som ville oss alla ont

Detta minns jag här
i ditt kök på din nittioårsdag
när du först beskriver
hur vi andra ser ut
för dig som bara har ledsyn
Som gungande glödlampor
utan ögon under vatten
Och i nästa ögonblick
den jättelike mannen
som överföll dig
vid stormarknadens entré
Hans klumpigt rödfärgade skägg och hår
med silvergrå strån på halsen
och hur han knuffade dig
mot tjejen i kassan
så att hon flög av sin stol
Och efteråt väktarna
som följde dig hem
och frågade om och om igen
har du inga barn som kan ta hand om dig
Jo en son, fast han är ju så upptagen,
poeten

Jaja så är det med det
men ni måste hålla med om
att det är en förbannad skam
med miljoner i Nobelpris
till en indianhövding från djungeln
som hela sitt liv gått med rompan bar
och aldrig sett pengar förut
så han klippte ut kungen på alla sedlarna
medan två fina svenska pojkar
som studerar till läkare
som ingen av mina söner ville bli
fast Lennart är ju död stackars lille Nenne
det går inte en dag
utan att jag
konstpaus
ja
konstpaus
utan att jag
tänker på honom
och hur roligt vi hade
eller hur min lille

Hursomhaver
har två utfattiga unga läkare
härifrån stan dessutom
som ingen lyssnar på
och det vet jag hur det är kan jag tala om
kommit på
hur man ska få döva att höra
operera in två elektroder
under huden häruppe på skulten
men så svenskar dom är
har dom inte sett röken
av så mycket som en sketen hundralapp
medan en analfabet från urskogen
blir rik som ett troll
på en enda bok
ingen beriper ett ord av
för det språket
låter som ett mudderverk
med kikhosta

Och kan någon människa begripa
varför det går till på det viset
Men allt jag vill säga är
tack tack
tack för att ni ville komma till mig
en gammal människa
som är ensam i hela världen
utan någon
att tala med

(25 februari 2003)