£=SEK
Categories: Svenskt allmäntSaturday, Feb 23, 2013
Kan någon förklara för mig – långsamt – varför pundet idag kostar mindre än tio kronor att köpa (9.79 vid senaste titten)? Är det därför det var så mycket svenskar på Broadway Market idag? Jag menar, inte för att jag har tillräckligt med kronor eller pund för att bekymra mig, men jag hade liksom vant mig vid att pundet kostar sådär 12 spänn… Fel av mig. What happened?
February 24th, 2013 at 12:09 am
Tolv spänn var väl ett tag sen nu, men det är väl den allmänna europa-trenden där starka småländers valutor klättrat mot euron i några år nu (schweizerfranken nådde nästan euron 2011, innan centralbanken fick panik och låste växelkursen, kosta vad det kosta vill), medan pundet höll stången så länge folk befarade att euron skulle haverera, men började tappa förra året när den faran blåste över, och inte direkt har stärkts av att Cameron babblar om EU-folkomröstning etc. Lite extra effekt den här veckan efter centralbanksrapporter; bank of england lovade mer inflation vilket sänkte pundet en bit till, riksbanken ändrade inte styrräntan vilket stärkte kronan…
February 24th, 2013 at 12:12 am
Och ja, dom där svenskarna: “Resorna till London har under våren ökat med 25 procent jämfört med samma tid förra året.” enligt http://www.dn.se/ekonomi/billigt-pund-okar-ressuget-till-london
February 24th, 2013 at 1:30 am
Kronan är stark, men klaven är sämre – kan man sammanfatta läget.
February 24th, 2013 at 6:23 am
Formeln €=(MC)² – där MC står för Marché Commun – kan väl sägas sammanfatta farhågorna för vad som skulle antas hända om Grekland och Spanien lämnar eurozonen, eller om britterna skulle utträda ur EU. En man ut och euron försvagas direkt.
February 24th, 2013 at 11:34 am
@Magnus. Litet svårt att förstå. Jag hade för mig att alla Europas Kassandror mende att det var länder som Grekland och Spanien som hotade euron och hade framkallat valutakrisen. Logiskt sett borde det väl vara bra då om de lämnade? (OBS det tycker och tror inte jag men det kräver väl logiken?).
Om England lämnade skulle väl snarare euron stärkas kan jag tro. Den enda som skulle förlora på en Brexit vore England själv.
OBS f.ö. att problemet med euron just nu är att den är för stark, enligt vad många tycker, och att man har diskuterat möjligheterna att ändra på det. Men tydligen har eurozonen lovat sina partners (USA, China osv.) att inte starta något “valutakrig”. Valutakrig är ju annars tydligen det saliggörande läkemedlet enligt alla olyckskorpar som vill överge den gemensamma valutan eller åtminstone sparka ut de svaga länderna så att de kan kriga i fred – kanske framför allt med varandra.
February 24th, 2013 at 3:26 pm
En detalj: den kroatiska kunan har det senaste halvåret – eller under längre tid än så – kontinuerligt tappat i värde i förhållande till euron. Inte väldigt mycket, men tillräckligt för att störa mig som betalar hyran med kuna men efter växelkursen med euron. Hyran har alltså inte höjts, men jag betalar hela tiden mer. Jag får min lön i “real-kuna” och inte i någon “euro-kuna”.
February 24th, 2013 at 5:35 pm
@Bengt: det är klart att min formel var litet skämtsam…Men jag håller med om att en valuta kan vara för stark för sitt land vid en viss tidpunkt. Valutor är ju ingen tyngdlyftarkamp där den vinner som har den starkaste valutan och den högsta växelkursen (det anser nog inte Borg eller Draghi heller, men i tidningars och politikers diskussioner utåt om valutor ges ofta ungefär den bilden). Ja,euron har varit en alldeles för stark valuta för Grekland, Portugal, Italien med flera de senaste tio åren – den har tryckt upp priset på deras varor och samtidigt drivit på ett lånerally som ingen aktör har vbait tillräckligt stark för att bryta eller hålla nere.
Enkelt uttryckt: det har varit mycket billigare och enklare, både för staten och företagen, att *låna* med stöd av den starka euron och t ex Tysklands urstarka kreditbetyg än att producera själv och dra in pengarna den vägen. Och eftersom euron ansågs okrossbar och flera av de här länderna traditionellt har svaga och kortlivade regeringar, och én del av de ekonomiska styrmedlen hade flyttat från regeringar och riksbanker till Bryssel och Frankfurt så fanns det väl ingen verklig möjlighet att tala klarspråk med väljarna och kunna få in en regering som hade kraften att röja upp i den här dåliga situationen. Man satt fast i sina egna utfästelser till andra EU-länder och till marknaden, och i ett läge där alla hade mer att vinna på att fortsätta låna, trots att det undergrävde både ekonomin och statsfinanserna.