Jag läser just Artur Lundkvist om Ezra Pound (i “Poeter i profil: tolv poetporträtt” FIB:s Lyrikklubb 1958) där han återger några rader ur Lars Forssells översättning av den Canto 81 som jag flera gånger skrivit om förut (bl.a. här). Där Sonnevi/Ullén har “Vad du älskar djupt skall ingen ta ifrån dig…” väljer Forssell “Vad du troget älskar skall ej rövas från dig / Vad du troget älskar är din sanna arvedel…”

“Troget” är definitivt bättre än “djupt”, dock utan att nå ända fram till den mångfasetterade innebörden i “lovest well”… Forssells tolkning av slutstrofen är också suverän (obs: radbrytningen är inte som den egentligen ska vara, men det går för tillfället att förbise)

Du är en slagen hund under en hagelstorm,
En uppsvälld skata i ostadig sol,
Halvt svart, halvt vit
Ej kan du skilja stjärt från vinges form
Slå ner din fåfänga
Hur fult du hatar
Fostrad i falskhets knä
Slå ner din fåfänga
Snar till förstörelse, snål i barmhärtighet,
Slå ner din fåfänga,
Jag säger dig slå ned.
Men att ha gjort – där icke göra vore möjligt –
är ej fåfänglighet
Med ödmjukhet ha knackat på
Att en glömd må öppna
Att ur luften ha samlat en livfull tradition
och ur ett fint gammalt öga den obesegrade lågan
är ej fåfänglighet.
Här ligger villfarelse blott i det icke gjorda,
blott i misströstans svekfullhet.

——————————

(Här finns originalet, med länk till ljudfil där Pound själv läser strofen, inspelad tror jag i Spoleto 1965)