Tretton sätt att betrakta en koltrast
Categories: KulturelltMonday, Jan 14, 2013
Wallace Stevens
Tretton sätt att betrakta en koltrast
I
Bland tjugo snötäckta berg
var det enda som rörde sig
koltrastens öga.
II
Jag var trehågsen,
som ett träd
i vilket det sitter
tre koltrastar.
III
Koltrasten virvlade i höstens blåst.
Det var en smärre del av pantomimen.
IV
En man och en kvinna
är ett.
En man och en kvinna och en koltrast
är ett.
V
Jag vet inte vilket jag föredrar,
skönheten i inflektioner
eller skönheten i insinuationer,
en koltrast som visslar
eller alldeles efteråt.
VI
Istappar fyllde upp det långa fönstret
med barbariskt glas.
Koltrastens skugga
korsade det, fram och tillbaka.
Stämningen
spårade i skuggan
en otydbar orsak.
VII
O Haddams magra män,
varför föreställer ni er gyllene fåglar?
Kan ni inte se hur koltrasten
spatserar kring fötterna
på kvinnorna runt er?
VIII
Jag vet nobla accenter
och klara, ofrånkomliga rytmer;
men jag vet också
att koltrasten är inblandad
i det jag vet.
IX
När koltrasten flög ur sikte
markerade det gränsen
för en av många cirklar.
X
Vid åsynen av koltrastar
som flyger i en grön luft
skulle till och med välljudets madamer
ge ifrån sig gälla skrik.
XI
Han skred genom Connecticut
i en glasvagn.
En gång borrade skräcken genom honom
när han förväxlade
skuggan av sitt ekipage
med koltrastar.
XII
Floden rör sig.
Koltrasten flyger nu.
XIII
Det var kväll hela eftermiddagen.
Det snöade
och det skulle snöa.
Koltrasten satt
i cedergrenarna.
—————————————
Här det engelska originalet. Jag är inte nöjd med VIII (vad annat kan man ha än “känner till”?) och XII, men rätt så nöjd med V och X.
January 14th, 2013 at 11:20 pm
Ah! Aha! Ah!
Du hör mig doa doa.
Men är inte skred genom Connecticut mer “rätt” på svenska.
Känner till
tål att tänkas på.
January 14th, 2013 at 11:34 pm
Det är Askungens glasvagn, jag vill höra hästhovar… skred föll sig naturligt… men är öppen för förslag…
January 14th, 2013 at 11:50 pm
Sorry, du menar “genom” snarare än “över”… ! Helt riktigt, men hur påverkar det rytmen…? Jo, det funkar…
January 14th, 2013 at 11:52 pm
Nu rättat…
January 15th, 2013 at 5:52 pm
“en gång genomträngde skräcken honom”
för att slippa två “genom” i rad på rad?
Endast ett förslag….
January 15th, 2013 at 5:58 pm
Jag försöker nu – efter en hel dags texträttande och nervslitande problem med datorn – att göra något åt “känner till”. Om provar med “vet”? Kanske inte helt bra på det första stället…
January 15th, 2013 at 6:15 pm
Gabrielle: ännu ett tänkvärt förslag, men jag vill tänka ännu lite längre på det. Jag gillar de där båda “genom”, faktiskt….
Bodil: Jag tog upp “vet” till prövning, men förkastade det till slut därför att jag tyckte det skorrade med hur man förhåller sig till accenter och rytmer… Men jag tycker nu vid närmare eftertanke att det kanske funkar ändå! Jag prövar!
January 15th, 2013 at 6:18 pm
Jo, det funkar mycket bättre, Bodil, inte minst för att det också blir ett eko till V:an (den för mig finaste av stroferna)
January 15th, 2013 at 6:20 pm
Ännu en fråga till den som är intresserad: ordvitsen i II:ans första rad är (nästan) ofrånkomlig, men borde man försöka undvika den ändå? Är den en distraktion?
January 15th, 2013 at 7:18 pm
Jag vet inte om det är nödvändigt eller önskvärt att undvika den, men jag vill säga “där” i stället för “i vilket” (men det kan bero på att jag är så fullmatad med “i vilket” i mitt arbete här), fastän jag ser att originalet säger så.
January 15th, 2013 at 10:39 pm
“Trehågsen” är ett förträffligt ord. Gör din version nästan bättre än originalet. 🙂
January 15th, 2013 at 10:57 pm
Jag tycker mycket om hans envisa fasthållande vid koltrasten –
som om vi aldrig skulle tröttna på den
och det gör vi inte…
January 15th, 2013 at 11:11 pm
Länk – i all ödmjukhet som vanligt – till en Stevensöversättning jag gjorde för ett bra tag sen.
http://boxgabi.blogspot.se/2011/12/wallace-stevens-i-oversattning.html
January 16th, 2013 at 12:28 am
Gabrielle: Den är urfin!
Malou: Det är just det jag är rädd för, att vara “bättre” än originalet. A crime against sense.
Bodil: Jag förstår. Men vill hålla fast vid formaliteten. (Också rytmiskt)
January 16th, 2013 at 11:41 am
Ursäkta Bodil/Gunnar, jag är inte helt belåten med
“jag vet nobla accenter” etc. Det känns språkligt LITE fel.
Själv skulle jag använda den andra möjligheten med “know”
Jag förstår nobla accenter etc
fram till: jag förstår också att koltrasten etc. “inblandad i det jag förstår”
Men engelskans know rymmer liksom både kunna, förstå, känna till, vara bekant med, ha förstånd på, medan svenskans vet är lite – eh – stakarakt.
I övrigt dejligt alltsammans. Både Stevens egen tråd, och våran, och din övers.
January 16th, 2013 at 12:19 pm
Jag anser nog att “förstår” tar oss aningen lite för långt bort från “know”. Det är skillnaden mellan “jag kan tyska” och “jag förstår tyska”. Men visst skorrar det lite med “jag vet nobla accenter”. Hmmm…
January 16th, 2013 at 12:22 pm
Okej – det är lite mer zen över “vet” – men kan du växla?
Det kan inte tågen här nämligen ; )
January 16th, 2013 at 12:52 pm
Jag var i och för sig till en början inte helt säker på “vets” lämplighet på den första platsen, men det finns ju uttryck som “jag vet ett land…” som väl i och för sig ofta underförstår en fortsättning som säger något närmare om detta man “vet”, men kanske går det att tänka in något sådant här också?
January 16th, 2013 at 1:14 pm
Ja, jag lutar nog åt Bodils förklaring…
January 16th, 2013 at 3:05 pm
Se här!
Jag kan ädla accenter
Och klart flytande, oundvikliga rytmer;
Men jag kan, dessutom,
Säga att koltrasten är involverad
I det jag kan
Detta just hittat. En version av L Patrik W Johansson, för mig tidigare okänd: http://www.poeter.se/viewText.php?textId=915577
Men då tycker jag nog min/vår är bättre, i både detalj och helhet…
January 16th, 2013 at 4:39 pm
Lutar bäst, som lutar sist,
jag lutar åt något annat än vet i första raden…
söken —finnen!
Men den där jag kan-varianten var lite platt på ngt vis.
Sen skulle jag välja i vers VIII: “inblandad i det jag vet”
Sen kommer jag att tröttna alldeles kollosalt på min egen Beschäftigheit.
Det blir bra hur som,
och tack för dikten Gunnar.
January 16th, 2013 at 4:42 pm
Jag lyder även detta råd…!
“Vet” får kvarstå till vidare…
January 17th, 2013 at 9:32 pm
Jag reagerar på ‘trehågsen’. Det blir som tredubbelt vankelmodig och – utan att alls vara bra på engelska – läser jag ‘three minds’ mer som någon sorts tredelning i positiv mening. En sorts treklang.
January 17th, 2013 at 9:34 pm
Såg nu i den svenska översättningen du hittat att ‘three minds” är översatt som ‘tre viljor’. Det är bättre än ordvitsen.
January 17th, 2013 at 9:48 pm
Och här finns ännu en översättning:
http://dropsofdew.blogspot.se/2008/01/tretton-stt-att-betrakta-en-koltrast.html
January 17th, 2013 at 9:52 pm
Oooooh, Agneta… jättetack för det!
Men jag är nog inte beredd att gå så långt. “To be in two minds” – eller då, tre – handlar inte om viljeakter, det är mycket mildare än så, bara “lite oreda i själen”, liksom…
Ordvitsen är inte bra, det håller jag med om, men jag tror att de gamla vanliga två vägarna håller på att öppna sig här: dom som vill “tolka” , och dom som vill “översätta”, och jag tillhör definitivt den senare skolan.
January 17th, 2013 at 9:55 pm
Och den där nya översättningen är bättre än den första jag hittade, men jag håller fast vid att min börjar bli bättre än båda…
January 17th, 2013 at 9:57 pm
Hittade en översättning av just andra strofen av Ingmar Simonsson:
Jag hade tre medvetanden
som ett träd
i vilket det finns tre koltrastar.
Hittills bäst!
Fann raderna här i en gammal (2009) recension:
http://www.unt.se/inc/print/att-vaumlrna-raumltten-till-eget-liv-146602-default.aspx
January 17th, 2013 at 10:02 pm
“Poesi är en fasan som försvinner i snårskogen.”
(W. Stevens)
January 17th, 2013 at 10:17 pm
Lessen, Agneta, Simonsson tror jag inte alls på: en rytmisk katastrof, som dessutom fuskar genom att undvika idiomet (tvehågsenhet).
Idiomen var ju skruvarna i WS verktygslåda, som höll ihop dessa fantastiska konstruktioner. Han introducerade vardagsspråket och gjorde det komplext. Det får man inte ducka för.
Och, som ditt fasancitat säger, det fanns ingen som skrev bättre poesi om poesi än allas vår försäkringagent.
January 17th, 2013 at 10:42 pm
Som sagt, jag är usel på engelska. Men tvehågsen är ju alltid (i min tankevärd) något negativt och så uppfattar inte jag strofen.
January 17th, 2013 at 10:55 pm
Tvehågsen något “negativt”?
Intressant. Så ser jag inte alls tvehågsenhet.
Tvärtom, snarare, som något kreativt, eller rent av
dialektiskt, något som en fruktbar syntes kommer
att födas ur…
Exempel:
Jag är i princip tvehågsen om poesi som rimmar.
Jag accepterar rimmad poesi i det förflutna (som i Milton)
men sällan i det moderna (som i Philip Larkin i ‘Aubade’)
och min tvehågsenhet om detta är något jag ständigt då
måste debattera med mig själv och med poeterna i fråga,
dvs.det matar mitt sinne för poesi att ha två “sinnen” (håg)
om en och samma sak, det är ett dynamiskt sätt att förhålla
sig till texter, poesi, kultur.
Konflikt. Konflikt är bra, oder was?
January 17th, 2013 at 11:27 pm
Men nu kommer ett lite sakligt avgörande från Överdomaren; Agneta – engelskans “in two minds” är ju glasklart detsamma som tvehågsen, så vad är då three minds? Just det – trehågsen, (eller nåt).
Att ha något så stiligt som tre medvetanden men bara en och samma koltrast – nä, det låter sig inte göras – ens i poesi ; )
January 18th, 2013 at 1:52 am
För mig är tvehågsen någon som är synnerligen ambivalent, väldigt obeslutsam, någon som inte kan bestämma sig ens i enkla sammanhang. »Expressen eller Aftonbladet.« Jag uppfattar trädets tre koltrastar som tre möjligheter/tre ingångar som inte utesluter varandra. Som en treklang. En durtreklang rent av!
January 18th, 2013 at 10:58 am
Jo, det är klart, om tvehågsenheten blir ett mer eller mindre permanent tillstånd så blir det ju inga barn gjorda på den här sidan nästa millennieskifte, det kan jag hålla med om…
Treklang är bra!
January 18th, 2013 at 12:50 pm
Själv känner jag mig en smula enhågsen just nu.
January 18th, 2013 at 12:54 pm
Men Agneta, tolka hur du vill; du måste ge med dig på den punkten att “in two minds” betyder just tvehågsen och inget avancerat joksiplutt om två medveteanden : =) – som här blir tre.
Fredrik, enhågsen är tråkigt – eller hur? Där ser man!
January 18th, 2013 at 1:06 pm
Men, Fredrik, kan man verkligen känna sig “en smula” enhågsen…? Är det inte som att vara en smula gravid?
January 18th, 2013 at 4:01 pm
Lustigt att notera hur lite intresse som vaknar kring Israels högersväng; och så denna massiva uppslutning kring en dikt: Säger det nåt ; )
Kanske nåt bra?
January 18th, 2013 at 5:51 pm
Gabrielle, it was ever thus…
January 18th, 2013 at 7:22 pm
(“bikeshedding”, måhända, aka “parkinson’s law of triviality”… eller är det för elakt?)
January 18th, 2013 at 7:27 pm
Möjligtvis också “kulturskymning”, om man åt sagda håll är lagd…