Hoppas Gud döper om honom i himlen. Han kan ju inte heta så där nästa gång ; ) Vad hette han egentligen? Carsten?
Ja, jag ska inte dissa gamla smeknamn nu. Utan till hans minnne minnas att jag sjöng denna på våravslutningen på ridskolan, tolv år, stolt hållande i (inte sittande på) en häst, som jag inte visste om jag skulle klara att både tygla och sjunga med. Det var ett av mitt livs många stolta ögonblick. Jag tror hästen hette Milo, och var vacker och svart men rätt svår. Inte min bästa vän i världen ens då.
Gammaldags schmammaldags… Det är en klassisk country&western-baryton du hör på den där skrapiga 78:an… Jim Reeves utan laterna… Snacka inte skit om Cacka i min närvaro, hörru tösen… (eller vad ni nu säger i Stockholm)
Och “Gamle Spatten” då? Vad sägs om den? Fanns i Blandaren 1946. Har just bloggat om den.
Cacka och Gamle Svarten är väldigt mycket 50-talet för mig. Och det där gunget i melodin och den mjuka lite mörka rösten (“sängkammarröst”?) sitter säkert i minnet.
Jag har Gamle svarten på en 78-varvare som jag spelar då och då på en elektrisk Philipsspelare från 60-talet. Skivan ingår i min nostalgisamling där Snoddas, Harry Brandelius och Bertil Boo finns representerade. Plus förstås Harmony Sisters med Konvaljens avsked och Tjotta Olssons odödliga insjungning av På en sjömansgrav där växer inga blommor.
En hel del pärlor från stenkakans värld finns numera på Yotube. Där kan man också höra Cacka sjunga låten Zambesi som handlar om en by med s.k. ursprungsbefolkning där stammens hövding har huvudbry för sin vackra dotter. Sånt kunde framföras offentligt på det förmoderna 50-talet.
January 19th, 2013 at 10:22 pm
Hoppas Gud döper om honom i himlen. Han kan ju inte heta så där nästa gång ; ) Vad hette han egentligen? Carsten?
Ja, jag ska inte dissa gamla smeknamn nu. Utan till hans minnne minnas att jag sjöng denna på våravslutningen på ridskolan, tolv år, stolt hållande i (inte sittande på) en häst, som jag inte visste om jag skulle klara att både tygla och sjunga med. Det var ett av mitt livs många stolta ögonblick. Jag tror hästen hette Milo, och var vacker och svart men rätt svår. Inte min bästa vän i världen ens då.
January 19th, 2013 at 10:24 pm
Han hette Karl-Erik… Friidrotttare dessutom. En beundransvärd man.
January 19th, 2013 at 10:28 pm
Jaha ja. Jag kommer förstås enbart att minnas honom för det där gammaldags softa sättet att sjunga på. Oballt är gulligt.
January 19th, 2013 at 10:32 pm
Gammaldags schmammaldags… Det är en klassisk country&western-baryton du hör på den där skrapiga 78:an… Jim Reeves utan laterna… Snacka inte skit om Cacka i min närvaro, hörru tösen… (eller vad ni nu säger i Stockholm)
January 19th, 2013 at 10:45 pm
“gammelldags softa sättet att sjunga på” är inte snacka-skit eller vad ni pånkar nu får för er i Göteborg …
January 20th, 2013 at 11:26 am
Och “Gamle Spatten” då? Vad sägs om den? Fanns i Blandaren 1946. Har just bloggat om den.
Cacka och Gamle Svarten är väldigt mycket 50-talet för mig. Och det där gunget i melodin och den mjuka lite mörka rösten (“sängkammarröst”?) sitter säkert i minnet.
January 22nd, 2013 at 10:06 pm
Jag har Gamle svarten på en 78-varvare som jag spelar då och då på en elektrisk Philipsspelare från 60-talet. Skivan ingår i min nostalgisamling där Snoddas, Harry Brandelius och Bertil Boo finns representerade. Plus förstås Harmony Sisters med Konvaljens avsked och Tjotta Olssons odödliga insjungning av På en sjömansgrav där växer inga blommor.
En hel del pärlor från stenkakans värld finns numera på Yotube. Där kan man också höra Cacka sjunga låten Zambesi som handlar om en by med s.k. ursprungsbefolkning där stammens hövding har huvudbry för sin vackra dotter. Sånt kunde framföras offentligt på det förmoderna 50-talet.
January 22nd, 2013 at 10:16 pm
Tack för det, Torsten! Något liknande Zambesi är ju ‘Scandalo’ med Africando-gänget… http://www.youtube.com/watch?v=LTecoEvpYhQ