Gott nytt år! – (Fixat!)
Categories: UncategorizedMonday, Dec 31, 2012
Nyårstraditionen här är att kolla Jools Hollands “Later Hootenanny”…. Alltid suveränt… Här är den av alla saknade Kirsty MacColl från 1995…
Och så Terry Callier och Beth Orton med Bosco på percussion…
Nu har jag i alla fall fixat så att man kan se samma klipp på youtube i stället…
Och förresten, för jösse namn, gitarristen i Callier/Orton-klippet är ju Angus va-fan-han-nu-heter-i-efternamn, en skotsk tummeman som Bosco ofta anlitade och som var den som fick sparken av Dylan en gång, jag har berättat det nån gång i det förflutna: Angus var nämligen studiomusiker på nån av Dylans album i New York (tidigt 2000-tal tror jag) när plötsligt, mitt i en låt, Dylan avbryter och säger att han måste “rest my voice”, och går ut i kontrollrummet. Så fort Dylan försvunnit säger Angus, “What fucking voice…?!” utan att komma ihåg att mikarna fortfarande är på. Två timmar senare satt han på planet hem.
December 31st, 2012 at 11:41 pm
Gott nytt år!
January 1st, 2013 at 1:05 pm
“Media selection request failed” får jag tyvärr upp på de länkade clippen. Kanske en rättighetsfråga av samma slag som gör att man knappt kan se någonting på “SVT Play” i Wien.
Gott Nytt År dock.
January 1st, 2013 at 1:11 pm
“Currently BBC iPlayer TV programmes are available to play in the UK only…”
January 1st, 2013 at 1:16 pm
Ja, det var 17 också…! Sorry… ska lägga till det i posten…. Gott nytt, i alla fall!
January 3rd, 2013 at 10:54 am
Tack för att du fixade länkarna. Jag lyssnade bl.a. på Kirsty MacColl (som jag inte kände till) som sjöng “Miss Otis Regrets”. Jag tänkte naturligtvis omedelbart på den klassiska insjungningen av din alldeles speciella favorit, Ella F… Vidare tubning visade att det också fanns versioner med Piaf och Dietrich. Att höra Piaf ger en givetvis alltid en frisson men hennes stil och den franska texten passade inte riktigt in här. Marlene Dietrich tyska verson var däremot mycket intressant även om den fjärmat sig ordentligt från originalet.
Så fanns det en version med Fred Astaire (!) och Cyd Charisse – humoristisk men kändes som ett helgerån faktiskt.
January 3rd, 2013 at 11:48 am
Den jag mest kommer ihåg är med Eartha Kitt, förstås… den gick alltid på radion i min (nu mycket avlägsna) barndom…