En Telegraph-runa som jag vet lite om. Den handlar om Bryce Courtenay, som skrev romanen ‘The Power of One’ som blev (förlaget bestämde) ‘Ensam är stark’ i min svenska översättning för Norstedts. Den blev också en film, som jag vägrade se.

Jag kan inte beskriva hur glad jag är att Bryce Courtenay visar sig ha varit en lögnare och skitstövel, vid sidan om att ha varit en sunkig författare. (Vänner har iofs berättat, men Telegraph bekräftar)

Jag hade för Norstedts tidigare översatt Breyten Breytenbachs hmmm:iga ‘En tid i paradiset’, Bobbie Ann Masons underbara ‘In Country’ och Tom Wolfes too-slick-for-its-own-good ‘Bonfire of the Vanities’ (jag har väl berättat hur den fick titeln ‘Fåfängans fyrverkeri’, där egentligen bara genetiv-s:et är korrekt…? Sheesh…) (bibliografi, skrålla ner)

Jag fattade inte hur Norstedts kunde ha köpt ‘The Power of One’. En vettigare titel hade varit ‘Massa, massa, tiger in village!‘ för det handlar inte bara om hur en liten vit, struntviktig skitunge befriar Sydafrikas svarta från apartheid, utan hur tacksamma infödingarna är för hans historiska insats…

Jag läste igenom de första tre-fyra kapitlen och tänkte, “Nånstans kommer en punchline här… det måste komma en punchline… det här måste vara satir…” Men det var inte satir. Bara skit. Men jag fick rätt bra betalt. So I’m a whore. Deal with it.