Vad menade Werner?
Categories: Svenskt allmäntSunday, Nov 4, 2012
En av de, bokstavligen, finaste böcker jag äger är ett A1-exemplar av “Almqvist & Wiksells sättningsregler” (1961) författad av den fascinerande W N Lansburgh. Det är alltså den klassiska handboken för hur man som författare skriver, eller som typograf sätter, matematiska, fysiska och kemiska formler i bokform. Om man är okunnig om alla dessa områden – typografi, matematik, fysik, kemi – är den en källa till oupphörlig och fantasieggande icke-kunskap. There is a lot to be said for the recondite, som sagt…
Hur som haver, mitt exemplar äger också ovanstående inskription. Det är ett litet kittlande mysterium. Det står: “Habent sua fata auctores… / To Carol / with love / Werner / Uppsala 29.?.61”
Jag kan för det första inte uttyda vad det där tecknet mellan “29” och “61” ska vara: “w” eller “ur“? Vad det sedan för månad är jag alltså inte på det klara med, men det är i alla fall inte februari (jag har kollat).
För det andra, den latinska pastischen. Vanligtvis heter det “Habent sua fata libellis”, vilket jag alltid förstått som att böcker får de läsare de förtjänar, att bli missförstådd hör till jobbet, det är ödet. Att säga samma sak om “författare” – vilket jag med min bristfälliga latin antar att auctores betyder – gör att uttrycket subtilt men definitivt förändras. Det är ju mer eller mindre som att säga att en författare av födsel och ohejdad vana utsetts av ödet att bli missförstådd, det vill säga att författaren i fråga faktiskt inte är en särskilt bra författare…!
Eller med andra ord, vad menade Werner? Vad var det han anspelade på med denna sin nydaning av ett gammalt utnött latinskt citat. Vem var Carol? Vad hade hon skrivit, som kunnat missförstås? Hade det med typografi, matematik, fysik eller kemi att göra? Hemlig kärlek bland formlerna? En siffra på fel plats… ett ord för mycket…?
Min sista ledtråd är att jag hittade boken i källarvåningen på Primrose Hill Books, där de förr om åren hade antkivariat, ett par gånger med många böcker på svenska (jag hittade massa Lindegren i original, bland annat, som jag sedan sålde till Rönnells, vilket i sin tur betalade för ett par groggar på Hasselbacken och en spårvagn hem… oj, det var tider…)
PS: Om man är djärv kan man kanske gissa på att Werner är just Lansburgh själv, och att han därför är auctor i fråga… Men skulle man då inte kunna tolka det som att han är lite oförskämd mot stackars Carol? “Det ska fan vara auctor när man har såna korkade läsare som du…” Liksom.
November 5th, 2012 at 12:08 pm
Vi vänder oss först till all visdoms källa när det gäller bevingade ord, Pelle Holm, som berättar: “(Terentianus Maurus, Carmen heroicum 258: (Pro captu lectoris) habent sua fata libelli (böcker har sina öden allt efter läsarens fattningsförmåga).”
Så långt Holm och den betydelsen stämmer ju väl med din tolkning av frasen. Emellertid vågar jag nog påstå att den ofta(st) numera används i överförd betydelse: ungefär “så gick det, men det var ju inte meningen.” Så nu vågar jag mig på en litet spekulativ tolkning: Enligt din källa (hm…) hade ju Lansburgh skönlitterära ambitioner och har tydligen också givit ut några böcker. Enligt w. lyckades han dock aldrig ta sig tillbaks till Tyskland efter kriget utan fick nöja sig med att jobba som “korrektor” (vad det nu är) på universitetstryckeriet i Uppsala där han vantrivdes. I stället för att skriva skönlitterärt fick han nu nöja sig med att ge ut en handbok för boktryckare. “Så här kan det gå för författare” vill han då säga till ‘Carol.’ Eller för att parafrasera din sista fras:”Det skall fan vara författare när man bara får ge ut sån här teknisk smörja.”
Ser f.ö. i mitt latinska lexikon att “auctor” bland mycket annat kan betyda “hemulsman”. Det kan ju vara bra att veta.
November 5th, 2012 at 1:50 pm
Det ligger mycket sannolikt i vad du säger, Bengt. Då vill jag spä på den spekulativa historien med att ponera att Carol tjänar som förebild för den “Doosie” som utgjorde huvudpersonen i Lansburghs största litterära framgångar, dvs. den blandning av epistolära kärleksromaner och språkundervisning han gav från 1979 och framåt… “Meet your lover to brush up your English” (förlag Nymphenburg)…
November 6th, 2012 at 6:58 pm
Jag älskar ju att försöka lösa personmysterier av detta slag men har misslyckats beträffande Carol. Dock tror jag att Werner med sitt latinska citat bara avsåg att säga att också författare har sina öden – i linje med den populära användning man ofta ser av originalcitatets förkortade form.
Och han hade ju verkligen ett intressant öde som exilförfattare. Jag hittar hans namn i en officiell utredning om IB-affären. Där framgår det att han under några år efter kriget arbetade på amerikanska ambassaden med att göra en förteckning över svenska kommunister. Om detta intervjuades han i GP 1988: “Rent tekniskt gick det till så att jag, som kunde svenska, läste kommunistpressen – Ny Dag i Stockholm, Norrskensflamman i Norrbotten och Arbetartidningen i Göteborg – och strök under alla namn som kom upp. Namnen förde sedan min medhjälpare… upp på kort … vi fick ihop låt säga omkring 4 000 kort.”
Den 29 juni i år firades hundraårsminnet av hans födelse med en uppläsning vid universitetet i Hamburg. I ett efterföljande samtal deltog hans dotter Karin som fortfarande bor i Uppsala.
November 6th, 2012 at 9:20 pm
Stort tack för det, TT!