Noor Inayat Khan till minne
Categories: UncategorizedThursday, Nov 8, 2012
För dom av er som delar mitt grundromantiska intresse för motståndsrörelsen mot nazismen… Efter många år, äntligen ett erkännande till Noor Inayat Khan.
Hennes sista ord, efter att SS-officeren hade slagit henne sönder och samman i Dachau, var “Liberté!”
Jo, det är ett romantiskt intresse. Men också något annat. Man undrar ju ibland hur man själv skulle agerat, och det är lite för lätt att följa sina hindsight-instinkter och låtsas att man skulle varit lika modig eftersom 2:a VK idag framstår som så svart-vitt: nazismen var ond, end of story.
Så var det inte då. Inte i England, inte i Indien och sannerligen inte i Sverige. Det är på den ambivalensen ens beundran för dessa människor måste vila.
November 9th, 2012 at 4:18 pm
Varför är kvinnliga spioner alltid så vackra (note Mata Hari). Dum fråga. Enkelt svar.
November 9th, 2012 at 5:07 pm
Hade just sett ett inslag hos BBC innan jag läste ditt inlägg. Hennes öde har väl alla ingredienser som krävs av en bra spionroman. Men nu var det ju bitter verklighet, Jag kom också att tänka på den engelska kvinna du kommenterade om när jag skrev om Karin Lannby och Jane Horney. (Tyvärr är ju kommentarerna på Flarnfri mycket svåråtkomliga nu och jag minns bara att hon hade ett franskt smeknamn.)
Sista stycket i ditt inlägg är också bra och viktigt. Jag har ofta funderat på att skriva något om Subhas Bose, ledaren för pro-Hitlertruppen “The Free India Legion” . Kanske du vet något om denna nationalist och äventyrare som dog eller inte dog i en flygolycka och hade en dotter som var professor i nationalekonomi i Österrike?
November 9th, 2012 at 5:36 pm
“Violette Szabo, La P’tit Anglaise” skall det vara. (Mest för att övertyga mig själv att jag kan hitte era kommentarer fortfarande.)
November 9th, 2012 at 6:20 pm
Den bästa boken jag läst om SOE:s operativa, inkl Khan och Szabo, för att inte tala om norrmännen, heter “Between Silk and Cyanide” av SOE:s kryptograf Leo Marks:
http://en.wikipedia.org/wiki/Leo_Marks.
Han skrev bl.a. den fina dikten Violet Szabo fick med sig som en slags kryptografisk “kom ihåg”-lapp…
The life that I have
Is all that I have
And the life that I have
Is yours.
The love that I have
Of the life that I have
Is yours and yours and yours.
A sleep I shall have
A rest I shall have
Yet death will be but a pause.
For the peace of my years
In the long green grass
Will be yours and yours and yours.
November 9th, 2012 at 6:33 pm
Bengt, om Subhas Bose vet jag inte mer än det mest grundläggande… Ska bli spännande att läsa om du skriver nåt!
(För övrigt, från en helt annan tangent: fanns det inte en indisk “Bose” nånstans i Olof Palmes familjebakgrund, eller ev. politiska bakgrund… eller är jag ute och cyklar…?)
November 9th, 2012 at 8:50 pm
Jag tror du tänker på R. Palme Dutt som hade en ledande position i det brittiska kommunistpartiet ända till sin död 1974. Hans mor var Anna Palme, enligt Wikipedia “great aunt of the future Prime Minister of Sweden Olof Palme.” – jag kan inte översätta detta släktskap ill svenska. Fasters mor?
Det finns mycket om Palme Dutt på nätet. Jag tror, men det är bara som jag vill minnas, att Olof Palme träffade honom i England någon gång.
Tack annars för dina svar, speciellt dikten. Du skriver “kryptografisk ‘kom ihåg’ lapp”. Finns det alltså något hemligt budskap i texten?
Vi får se om jag kan samla mig till att skriva något om Bose. Jag kom att intressera mig för honom eftersom äldre f.d. kollegor från Indien höll honom i positivt minne liksom en, också äldre, kollega från Tyskland vilket fick mig att spetsa öronen.
November 9th, 2012 at 9:00 pm
Palme Dutt, javisst ja… ! Great Aunt är precis mo/fasters mor…
Ja, dikten tjänade som ett slags “mall” för Szabo… boken ligger tyvärr begravd i garaget så jag kan inte kolla direkt hur det gick till, men han var en listig karl, Leo Marks…
Vad jag minns blev Bose också omnämnd i Perry Andersons imponerande och lärorika serie essäer om Indiens moderna historia i LRB nyligen – verkligen läsning att rekommendera, länkarna finns här: http://www.pressyltaredux.com/2012/08/lastips-perry-anderson-om-indien/
November 9th, 2012 at 9:07 pm
Fel av mig, så klart. Aunts & uncles är föräldragenerationen. Great aunt/uncle är mor/farföräldrars syskon… (Hustrun vet allt om sånt här, min in-house wikipedia…)
November 9th, 2012 at 9:24 pm
Och för övrigt, om man är intresserad av hemliga budskap i dikter av motståndsmän, så är ju René Char det bästa exemplet. Han var verksam under kriget i södra Frankrike, vill jag minnas, och en del av hans kryptiska telegram som motståndsman var och/eller blev underbara dikter (av denne enastående poet, enligt min mening, har dock inte läst honom på åratal, så det har blivit så dags) (en av hans dikter heter “Det brinner i biblioteket”)
November 9th, 2012 at 10:29 pm
Nu har jag läst: Vilket öde! Mycket svårt att föreställa sig att man skulle vara lika modig. Tror jag skulle gömma mig någonstans. Under en gran, eller så. Men man vet aldrig.
Dessutom finns det olika sorters mod: Fysiskt, mentalt, psykiskt, eller tom känslomässigt.
Vad är till exempel skillnaden mellan bravery och courage? Jag frågar. Du – din gamla engelsman – vet.
November 10th, 2012 at 4:08 pm
Den syriska regimen hävdade ju f ö i våras att Lionel Messi skickade hemliga budskap till rebellerna i deras land genom sina dribblingar och löpriktningar i tv-sända Champions League-matcher… 😉 Säkerhetstjänster och spin doctors har aldrig saknat fantasi.
November 10th, 2012 at 6:03 pm
Gabrielle, om skillnaden mellan bravery och courage: efter lite bläddrande i OED tycks det luta åt att courage är mer “a quality of mind”, och att “bravery” i högre grad refererar till specifik, konkret handling.
November 12th, 2012 at 9:16 am
Sen finns det ju modiga människor som kämpar för fel sida också. Ska man beundra dem för sitt mod samtidigt som man ogillar deras motiv eller ska man omdefiniera deras mod till nåt annat?
För att hålla oss till samma tidsperiod har vi ju t.ex Henri Joseph Fenet, han lyckades få både croix de guerre som fransk löjtnant och riddarkorset som ss man. Under slutstriden om Berlin så lyckades han och hans franska kamrater ta sig genom de sovjetiska linjerna in i Berlin för att försvara Führerbunkern. Fenet var en de få som överlevde, naturligtvis visade han aldrig nån som helst ånger över att ha kämpat “mot bolschevismen”.
November 12th, 2012 at 9:45 am
Ja, det tycker jag är rätt så självklart, Thomas: modet som sådant är moraliskt (och politiskt) neutralt. Min egen romantiska inställning till det, sedan tidiga tonåren, är emellertid inte det minsta neutral.
November 13th, 2012 at 9:40 am
Gunnar: Absolut, eller att man kan uppfatta personer som Marie Antoinette, Lenin eller Ulrike Meinhof som modiga och hängivna sin sak och i sin tid, även om man inte alls ser dem som några stora politiska förebilder.
November 13th, 2012 at 10:05 am
En bra bok om Noor och andra kvinnliga agenter är f ö Marcus Binneys “The Women who lived for Danger” som man kan hitta för kaffepengar på Amazon. Omslaget med en bh-formad fallskärm är småfånigt och titeln kan verka dum, men det är en utmärkt bok om den hårda och livsfarliga verklighet de här unga kvinnorna mötte i det ockuperade Frankrike, och ibland i fångenskapen.