Ännu ett litet mästerverk från Daily Telegraphs runstenhuggeri, denna gång en syrlig sak om Valerie Eliot, som antingen blev diktarens mardröm eller lyckodröm, beroende på vilken inställning man har till nattmörkret respektive dagsljuset. Sheeeesh…. Det är som Catharina Grünbaum om upp- och nerförsbackarna, all over again… Att Eliot ser ut som han gör beror på att Valerie just greppat tag om hans ballar. Pilen t.v. på bilden antyder den väg Eliot borde sprungit.

PS (måndag): Läs i sammanhanget också en gammal post om Eliots äktenskap med Vivien Haigh-Wood på 1920-talet…