Doc 2
Categories: KulturelltTuesday, Oct 23, 2012
Doc bidrog i huvudsak med två saker, vad gäller spelstil. Det första var att utveckla och förfina “the Church Lick” så som den ofta använts av t.ex. Carter Family och folkkyrkomusiken i the Appalachians: man hör en version av det i “I’ll Fly Away”, alltså där melodin i lugn och saklig plektrumtakt växer fram på bassträngarna medan man spelar “fills” på de finare strängarna.
I klippet nedan ser man däremot en stil som Doc ensam utvecklade och gjorde till sin egen: att transponera fiddle tunes till gitarren. Det kräver förstås stor fingerfärdighet, inte bara i vänster-högerkoordination, utan också i högerhandens temposkiftningar, som när han mot slutet av Beaumont Rag skapar ett typiskt fiolskt backbeat. Suveränt. (Jack Lawrence är inte så dum han heller..)
October 24th, 2012 at 3:32 pm
Mmm, snyggt! Pat Metheny gör ofta något i princip likartat även om det förstås låter ganska annorlunda: bygger upp fiddle-artade eller flageolettmässiga licks högt uppe i diskanten samtidigt som han kör dova, lugna toner eller drivande, stadiga acckord i en litet annan rytm nere i basregistret (t ex det briljanta solot på “Facing West”, som börjar två minuter blankt in i låten). Och även han på en grund av bluegrass och amerikansk folkmusik – däremot ser hans Linda Manzer-gitarrer ibland mycket avvikande ut.
October 24th, 2012 at 6:47 pm
Manzergitarrerna är säkert fina, har aldrig spelat på en, kanske aningen gimmickiga dock (?). Däremot har jag spelat på tre olika Gallaghers (i en och samma fantastiska gitarraffär på Tenter Ground, numera försvunnen) (http://www.gallagherguitar.com/) och det var tre drömmar i rad. En gång kom jag SÅ HÄR nära att spela på en Selmer: http://www.pressyltaredux.com/2009/05/dagen-jag-kom-sa-har-nara-selmer-222/
Den enda gitarr jag idag äger är en Ovation som ligger och sover en törnrosasömn på Mallorca.
October 24th, 2012 at 7:09 pm
Metheny vet nog hur man ska använda en trehalsad Manzer, men det är knappast något man lärde sig på kommunala musikskolan… 😉 (solot i “Facing You” börjar f ö runt 2.25, som den som letat upp låten redan har konstaterat).
Elplankor var ju annars belagda med importförbud i England under 50-talet – de utgjorde med andra ord en dyr och glamorös lyxvara..
October 24th, 2012 at 7:24 pm
Jag har bara hittat en som heter ‘Facing West’ av PM, kan du ge mig en länk till “Facing You”…?
October 24th, 2012 at 7:41 pm
Ahh, det är West, förstås, som i första repliken. Slant till med den där rättelsen. “Facing You” är ett tidigt album med Keith Jarrett, hans första rena pianoimprovisationer på skiva.
October 24th, 2012 at 8:03 pm
Om du menar detta http://www.youtube.com/watch?v=bWliuxlV-fU
så kan jag dessvärre inte hålla med dig. Det här är mitt c:a 89:e försök att gilla Pat Metheny, och jag har ännu inte lyckats, så jag kommer förmodligen aldrig att göra det. Det är för MOR för mig. Zappa må vara teknokrat, men han har i alla fall edge. Låt mig uttrycka det så här. Där Zappa är Sicilien, är Pat Metheny Kanarieöarna.
October 24th, 2012 at 8:21 pm
Och för övrigt, för en ännu bättre demontration av fiddle tunes, Black Mountain Rag: http://www.youtube.com/watch?v=XdUrg2Cqxdw&feature=g-vrec
October 24th, 2012 at 11:20 pm
Zappa teknokrat? Men halla? Borde jag bli upprord?
October 25th, 2012 at 9:17 am
Fredrik, nja inte så särskilt upprörd kanske… Jag tyckte Henrik hade en poäng i att ge Zappa det epitetet (inte minst när man t.ex. lyssnar på vad Steve Vai berättar om sin audition för honom: http://www.youtube.com/watch?v=r6cplMM3d_Q). Jag är däremot inte fullt övertygad om att teknokratin i det här fallet är något helt och hållet negativt, eftersom det ligger inbyggt, inte bara i hur han autokratiskt skötte sitt band som vilken affärsrörelse som helst, utan också inbyggt i den kompositörsroll han tog sig an, i mycket högre grad än andra gitarrister/musiker. För att uttrycka det lite krasst: det går ju knappast att föra vidare arvet från Varèse utan ett mått av teknokrati, dvs teknisk kontroll, mitt i all den något töntiga kalifornienhumorn…
October 25th, 2012 at 11:46 am
Du noterade väl att Steve Vai beskrev Zappas gitarrspel som “visceral” vilket väl lite motsäger teknokrat-argumentet (och Vai själv är ju inte alls lika intressant på egen hand, kanske för att humorn saknas). Fast annars sammanfattar du ju kombinationen kompositör/perfektionist mycket bättre i ditt svar än jag gjorde i den längre version av min kommentar som jag inte postade igår.
(går man åt andra hållet är det få som skapat nytt genom att vara dåliga på det dom gör. Schweiziska Hellhammer uppfann iofs dödsmetall innan dom fick ordning på instrumenten, men det är det enda exemplet jag kan komma på just nu 🙂
October 25th, 2012 at 11:47 am
(apropå Vai och humor: http://youtu.be/nMXlaMiRxDs)
October 25th, 2012 at 12:18 pm
Touché! Haha, den parentesen gick jag rakt in i! (Ett annat exempel kanske är Mrs Miller… remember her? “nytt” var det sannerligen…)
En motsättning mellan “visceral” och teknokratisk? Är inte helt säker, tål att tänka på…
Nej, Vai som gitarrist har inte jag heller mycket till övers för. Finns inget tråkigare än ekvilibristik.
October 25th, 2012 at 12:34 pm
(fast när jag postar shreds måste jag ju posta det absoluta mästerverket i den genren: http://youtu.be/67IqeB0JLs4 — bättre blir det nog inte)
October 25th, 2012 at 12:44 pm
Aldrig hört talas om shreds förut…! Weird is the word…
October 25th, 2012 at 12:57 pm
“The terminology used for someone who can play an instrument, and has such a tremendous amount of technique that what they do just seems completely effortless and absurd.” enligt Vai (ständigt denne Vai).
Fast i YouTube-sammanhang är det förstås snarare folk som tar fasta på det absurda och driver med konceptet. Finske gitarristen StSanders är den mest kände, och var väldigt populär på YouTube ända tills Yngwie Malmsteen blev sur och stämde honom för upphovsrättsintrång (!). Itzhak-videon är gjord av en dansk violinist — det krävs rejält med talang för att spela fel på det där sättet. Fast det bästa med den senare är nog hur perfekt framförandet matchar minspelet, framför allt hos Mehta.
October 25th, 2012 at 1:04 pm
Låter lite grand som Les Dawson på piano: http://www.youtube.com/watch?v=9nNGlaiVypU
October 25th, 2012 at 4:22 pm
Detta är väl inte riktigt shreds, snarare hyfsad Spinal Tap-faktor när Vai och de andra tre grabbarna kör “rundpingis” på sina guror under låtens senare del, men ganska kul att se. Våran Yngwie medverkade f ö på samma kväll och dvd:
http://www.youtube.com/watch?v=9y0h5F-63TA