Vad ska man tycka om Alf Henrikson?
Categories: Kulturellt, Svenskt allmäntThursday, Sep 13, 2012
Mannen från Hökarängen
suckade stilla och sa:
Min fru äter skorpor i sängen.
Annars är allting bra.
Ja, vad ska man egentligen tycka om Alf Henrikson…? Jag tycker oftast om honom, som i den ovanstående versen, även om jag aldrig närmar mig extatisk lycka, som kan ske med t.ex. Red Top och några till.
Har han åldrats, Henrikson…? är kanske det jag menar. Låter han idag lika tidstypisk/gammalmodig (stryk vilket som) som titeln på sin debutsamling 1927, “Jazzrytm”…?
Han är inte en nån särskilt elegant versifikatör, takten är alltid stadig och pålitlig kaserngårdsmarsch. Men han är en underbar frassnickare och en mycket listig (det brukade kallas “finurlig”) kommatör: de två punkterna efter rad tre och fyra ovan är ju vad som lyfter hela versen och ger punchlinen dess punch.
Som sagt, jag är lite osäker på vad man ska tycka, i alla fall tills klokare huvuden sagt sitt. Har ni några favoriter? Svenska Wikiquote har några stycken.
“Åldrat” är förresten en moot point… Jag skrev detta helt enkelt med anledning av att jag läste en av Henriksons mindre intagande verser i en dödannons i en nylig SvD… Från tillfällesvers till evighetsvers, liksom…
September 13th, 2012 at 2:50 pm
Har alltid haft “Ritaren ritade. Skrivaren skrev. Stundom satt de som nitade på baken och plitade. Stundom gick de och drev. Det blev som det blev.” som nagon slags motto for mina egna projekt…
September 13th, 2012 at 3:41 pm
“Retar du upp dig på ting som är små, så är du väl inte större än så.” Det är nog den enda jag kan utantill (förutom “alfabetets användning anar aporna aldrig” som jag just kom ihåg). Har nån gång sagt det där “Retar du upp dig…” till min man om han gnölat över nåt som jag tycker bara är småsaker. Men det brukar inte precis göra honom gladare…
Och egentligen så vet jag ju att jag också retar mig “på ting som är små” emellanåt, förpackningar som är svåra att bryta sig in i osv.
September 14th, 2012 at 5:53 pm
Jag gillar verkligen Alf Henrikssons dagsverskonst även om man numera är trött på de rader som ständigt återkommer i dödsannonserna.
Jag hittade just på nätet en sonett som jag omedelbart tyckte om. Den var tydligen avsedd som ett företal till hans samling Rim och reson från 1995:
Den gamle gubben vaknar icke sällan
med ord och rytmer i sin huvudknopp.
Dem är det klokt att genast skriva opp,
ty dagens prosa träder snart emellan.
De porlar droppvis ur den lugna källan,
som konstigt nog är sen att sätta stopp.
Reson kan klarna under dagens lopp
och osökt rim ge bättre ljud i skällan.
Med ringa möda fortgår den processen.
Dock trycks det mesta efterhand i pressen
till allmän konsumtion i svart på vitt.
Se här av sådan vers en lagom samling
som sammanplockats av bemälte gamling
vid nittonhundranittitalets mitt.
Jag tycker nog för övrigt att ha rätt ofta är en elegant versifikatör som sällan slirar i det rytmiska.
September 14th, 2012 at 6:15 pm
Ja, den är fin…! Fast jag menade inte brist på elegans i den meningen att han slirar, snarare tvärtom, det är stadigt och okomplicerat. Om vi skulle analogisera med dragspelstakter så lutar väl Henrikson åt Kalle Jularbo snarare än Astor Piazzola…
September 14th, 2012 at 8:30 pm
Jag tycker han är söt:med fluga och ren näsduk och rätt så oklippt hår. Ja, det var det.
September 14th, 2012 at 9:57 pm
Jag håller med Gabrielle. Henriksons utseende är mycket bättre än hans verser.
September 15th, 2012 at 7:34 am
Denna har jag alltid gillat:
Det var som det var
tills det blev som det blev.
Det blir som det blir
när det är som det är.
Det är som det är
tills det blir som det blir.
Faran är att det blir som det var.
March 6th, 2013 at 8:48 am
Någon Tranströmer eller Sonnevi är han inte. Det är praktisk dagsvers. Kan användas i stort sett i alla sammanhang när man behöver en inledning eller en knorr. Han höll på från 1930-talet fram till sin död att knepa med verser. Dessutom skrev han om historia och en mängd andra ämnen. Det är klart att mycket är åldrat, det är ju faktiskt väldigt länge sedan det skrevs. Förvånansvärt mycket är dock allmängiltigt.