Nu och då
Categories: Svenska medierThursday, Sep 20, 2012
Mot en “konspiration” emanerande från en ohelig allians av polis- och rättsväsende, plus en varmt inbäddad journalist (som samtliga verkar vara ute på alldeles för djupt vatten, ärligt talat) står en rakryggad räcka av framstående undersökande journalister och skribenter – framlidne Råstam, samt GW, Guillou och Zaremba – som äntligen vågar göra vad de är satta till livet att göra: speak truth to power.
Det är, så här lite grand von oben, enastående att beskåda.
Tänk, bara tänk… (kan man inte låta bli att tänka) …om vi hade haft skribenter av liknande kaliber under åren som följde på mordet på Olof Palme 1986. Ett sådant principfast civilkurage, en sådan vägran att ta polis- och rättsväsendets utsagor för kontanta, sådana resurser lagda på att syna allt-säger-allt bevismaterialet i sömmarna, en kvällspress med något som liknar tandgarnityr…
Ja, vad skulle de inte kunnat åstadkomma. Då när det begav sig. Undrar man gärna.
September 20th, 2012 at 3:37 pm
Fast just i det här läger kan man (jag) inte låta bli att minnas alla de gånger gammelvänstern tagit till sig olika samhällets olycksbarn och gullat med dem rakt in i väggen. På 60-talet var det Clark Olofsson som fick allt han pekade på, och sen fortsatte som vanligt. En annan var den där “omvände” säterkillen Tony Something,samt ett antal kriminella pånkar som Guillou tagit under sina – förvisso starka – vingars beskydd. Många vandrade iväg åt helvete.
Jag tror att det här vänsterpatoset är äkta,men ibland psykologiskt belastat: varje kamp för den skadade blir ett slagsmål mot Pappa Staten. Varje förorättad varelse blir snart nog en gullegris.
Jag säger inte att jag vet vad som är rätt och fel,. men det finns ett mönster i det här – som jag ser trots att jag respekterar både Persson, Guillou och Lambertz. Men när de två sistnämnda börjar kasta avätna korvar som på skolgården är de inte så sakliga längre. De heller.
För en liten översyn av Quicks “resa” måste jag tyvärr skicka en länk till Expressen; inte då för artikeln med den säljande rubriken, utan för årtal och en del sakligheter. http://www.expressen.se/nyheter/kapabel-att-morda-hur-manga-som-helst/
September 20th, 2012 at 3:39 pm
De två förstnämnda skulle det stå – jag har inte hört Lambertz kasta skit på någon.
September 20th, 2012 at 5:19 pm
Jag tror (tror) vi talar om två olika saker, Gabrielle. Rätt eller fel, vänsterdalt eller pitepalt, här ser i alla fall jag tydligare än någonsin en undersökande journalistik som – av vad grumliga skäl det vara månde – står inte bara i en oberoende utan antagonistisk ställning gentemot det rättsliga och polisiära etablissemanget (as was, i alla fall, Lambertz et al verkar ju marginaliseras mer och mer för var dag). Åren efter Palmemordet visade hur tragiskt, ytterst sällan komiskt, de enda genuint kritiska undersökningarna skedde i den “icke-stockholmskvällspressiga” periferin: ångradion, Arbetet, de välsignade knäppgökarna, osv…
September 21st, 2012 at 7:46 am
Gabrielle, Eftersom Lambertz från det officiella sveriges talarstol, DN debatt, argumenterat för att Bergwall är skyldig till de mord han friats för så har han väl kastat skit på Bergwall i alla fall.
Guillou har ju säkert många karaktärsbrister men han har faktiskt genom riktig undersökande journalistik friat en oskyldig man, Keith Cederholm, från ett långt fängelsestraff. Att Cederholm inte var guds bästa barn är ju helt irrelevant.
Det som är lite tragiskt i Bergwall affären är ju att Råstams förutsägelse strax innan han dog kommer att slå in. Ingen av dem som har varit inblandade i den här röran kommer att få nåt som helst straff eller reprimand.
September 21st, 2012 at 2:06 pm
Joda, ni har lite rätt också. Men jag ser ändå allvaret och gnistan hos Lambertz som välbehövlig. Inga argument i världen ändrar det. Att Silberzky är ute och försvarar en advokat från sitt eget kontor är ju heller inget märkligt.
Jag har också läst på tillräckligt mycket för att inse att det aldrig varit ett lätt fall, att många fel har begåtts, men att det kanske just därför behöver en omgång till av genomsökning.