Än jag, än mig, än sen…?

Allt emellanåt brukar ordryttarna ställa till med fest och gräla om huruvida det heter more pedantic than I  eller more pedantic than me ?

(more…)

Det blir en sommar av repriser, tycks det som. Det beror mest på att jag ligger i träning för 400 m häck i OS nu om ett par veckor. (Tackar som frågar, det går alldeles utmärkt, jag har lyckats ta mig oskadd över tre stycken i rad nu). ‘Engelska för resande’ är en serie på tre artiklar, som faktiskt blev publicerade, i Moderna Tider, jag tror det var 1995. Eftersom det ju finns ett språkintresse bland Pressyltas läsare tänkte jag att här kanske finns några små strån att dra med sig till livets stack.

Engelska för resande (1): I en klass för sig

Den brittiska engelskan, eller snarare den engelska engelskan, har den egenheten att dess standarduttal – “Received Pronunciation” (RP), Oxfordengelska, BBC-engelska, (more…)

De boende i Fred Wiggs Tower i Leytonstone i östra London hade ansökt till Högsta domstolen om att få stämma försvarsdepartmentet för hot mot deras säkerhet, mot privatlivets helgd, mot demokratiska principer, och mot allt annat som är bra och trevligt, eftersom man tvingats ha luftvärnsmissiler placerade på sitt tak under OS.

“Dra åt helvete…” sa Högsta domstolen till dem just nu. “Det är väl inget farligt med kanoner… Vi säger till om det smäller. Tjosan!”

Jag har varit fullt sysselsatt senaste tiden, och en av de saker jag varit sysselsatt med är att hjälpa Molly Russell med textmaterial inför en utställning i september, som (provisoriskt i alla fall) kommer att heta “Molly Russell’s Dearly Beloved”.

Molly är skulptör och dessa skräddarsnickrade kistor för djur – ni ser krokodilen, jättesnigeln, ormen, myrsloken, flundran, osv – utgör huvudelementet i ett av de märkligaste konstnärliga projekt jag varit med om.

Jag ska återkomma om detta framöver, men under tiden kan man läsa lite mer om bakgrunden här nedan…

(more…)

Jag satt och läste Tidskriften Respons nya temanummer om historia (3/12) medan spanjorerna barriendo la alfombra med Italien häromkvällen.

Jag tycker för övrigt, rent generellt och så här långt in, att Respons är rätt givande läsning. Ett av dess stora fel är egentligen inte dess eget fel, utan är generiskt för hela branschen: att svenska akademiker på det hela taget skriver som krattor.

Men hur man ska åtgärda detta ska jag inte ens försöka svara på.

Nå, medan jag satt där och läste om storhetstidens Stockholm var det eftersnacket på teve. Programledaren och chipsmånglaren Gary Lineker ställde vad han och producenterna säkert tyckte var en tankeväckande och intressant variation på frågan om det här är det bästa laget genom tiderna: “Skulle 2012 års Spanien slått 1970 års Brasilien?”

Medan Alan Shearer och Alan Hansen svävade lite på målet, vägde för och emot, och till slut satsade på kryss, garderat med brassarna, så utbrast en tålamodsprövad Gianluca Vialli: “Självklart skulle de det…!”

Vilket man väljer av de två sätt det finns att närma sig den typen frågor, definierar på sätt och vis om man fattat det här med “historia” eller inte. Vialli har fattat, för italienare kan ju sin historia (att de sedan ignorerar den allt som oftast är en annan femma…). Det vill säga, han besvarade den fråga som Lineker ställde.

1970 års Brasilien – om man satte dem i en tidsmaskin och spolade framåt – skulle inte haft en chans, av en rad olika skäl, inte minst fysiska: spelet idag är antagligen dubbelt så snabbt (brassarna skulle ju spelat på träningshalvfart i jämförelse) och det är en väsensskillnad mellan spelarnas storlek och styrka (trots Xavi och Iniesta…), och det fysiska spelet blir därefter: försvars- och mittfältskonstellationer, tacklingar, huvudspel, etc etc.

Om man däremot respekterar historisk kontext, och genom olika tweakningar av de fysiska, taktiska och strategiska förutsättningarna gjorde att de två lagen kunde spela på a level playing-field (ungefär som man gjorde med de där kontrafaktiska boxningsmatcherna på film) så skulle frågan anta mycket intressantare dimensioner.

Min åsikt är dock att resultatet skulle blivit detsamma, dvs. Spanien hade vunnit. Inte bara att det är något totalfotbollskt relentless med det här spanska laget, jag tror inte brassarna skulle fått huvudena runt det här med den obefintliga centerforwarden, “spök-9:an”, tills det var alldeles för sent…