Vad hände med kommunisternas alla pengar?
Categories: KommunismWednesday, Jun 13, 2012
BBC har idag en utmärkt historia om vart CPGB:s alla miljoner tog vägen… “Det faktum att det fanns så mycket pengar speglade inte alls något ‘Moskvaguld’…” förklarar veteranen Stuart Hill. De buntar med kontanter man fick från sovjetiska ambassaden, tills långt in på 1970-talet, gick i praktiken åt så fort man lagt händerna på dem…
Nej, det var i själva verket ständigt stigande “kapitalistiska fastighetsvärden” som var källan till rikedomarna, inte minst vad gällde högkvarteret på King Street i Covent Garden (som idag är en bank…). – “Hade det inte varit för den groteska inflationen i värdet på dessa fastigheter så hade det egentligen inte funnits någonting alls,” säger Hill.
Det där med kommunister och fastigheter leder oundvikligen till vad som mig veterligen fortfarande är ett göteborgskt mysterium, det har i alla fall kittlat mångas fantasi i många år: hur i hela friden hade dåvarande KPML(r) råd att köpa en stor fyravåningskåk på Fjärde Långgatan, mitt emot polishuset, som senare blev Marx-Engelshuset…?
Denna imposanta byggnad i den stalinistiska fastighetportföljen finns bl.a. att skåda på Google Streetview på “Fjärde Långgatan 8b, 413 28 Göteborg”.
June 13th, 2012 at 2:10 pm
Frank Baude jobbade som lyxprostituerad? Dessutom var väl inte de kvarteren fullt lika gentrifierade på den tiden.
June 13th, 2012 at 2:33 pm
Den bilden har tyvärr nu outplånligt etsat sig fast i mitt sinne, Henrik… du får vara varsam med oss åldringar… Frågan är, har Långgatorna blivit gentrifierade överhuvudtaget…? Dom ser fortfarande ganska dassiga ut, när jag varit där…
June 14th, 2012 at 7:47 am
Lite gentrifierade har de allt blivit, här är en lägenhet till salu i grannhuset:
http://objekt.fastighetsbyran.se/Objekt/?source=hemnet&ObjektGID=OBJ5404_1183325524
En bostadsrättsförening på andra långgatan har fått en krog att stänga, på krogen spelades levande jazzmusik på kvällarna vilket störde bostadsrättsinnehavarna.
June 14th, 2012 at 11:02 am
Långgatorna är gentrifierade på de där reklamare-och-andelsstudenter-med-rika-pappor-som-känner-sig-skittuffa-för-att-de-bor-i-lite-ruffliga-kvarter-viset. De är till för folk som är lite för häftiga för att bo i inredningstidningsidyllens Haga. Den enda genuina misären som är kvar är alkiskrogen Galliano vid Masthuggstorget.
June 14th, 2012 at 11:04 am
handelsstudenter ska det givetvis stå, inte andelsstudenter.
June 14th, 2012 at 11:49 am
Tjusig kvart, förresten!
Jodå, jag kan tro på gentrifieringen, i och för sig, men det finns ändå nånting i långgatornas själ som aldrig går ur… det är som med kvarteret St Giles här i London: hur man än skjuter priserna i höjden så finns där alltid kvar några vinddrivna existenser med sina klirrande systemkassar…
June 14th, 2012 at 1:26 pm
Så var det på Långgatorna i Stockholm också, men de “vinddrivna existenser” med tillbehör, har nog försvunnit för gott där.
June 14th, 2012 at 2:43 pm
@Malou: Eller också är det så att de “vinddrivna existenserna” bara fått andra ansikten där de numera irrar fram mellan vikingahjälmar av plast med horn, kepapptjoskar och älgprydda teeshirts. Jag gillade de andra bättre.
Jag jobbade många år på ett par ställen i Gamla Stan. Det var mycket (ej avtalsreglerad) övertid och vi machos måste alltid följa våra kvinnliga kollegor till tunnelbanan för att skydda dem från de förmodligen helt ofarliga A-lagarna.
June 14th, 2012 at 3:56 pm
Bengt O.
Jag jobbade några år på Riddarholmen och vistades ofta i Gamla stan, även kvällstid. Man behövde aldrig vara rädd för A-lagarna.
June 15th, 2012 at 3:44 pm
Frank Baude och hans män kanske sysslade med “ex-er” enligt hög georgisk förebild? – det vill säga bankrån för att stärka partiets likviditet.
June 15th, 2012 at 9:33 pm
På tal om vilket… det enda skämt Frank Baude nånsin producerat var när han förutspådde KFML(r):s illegalisering, och att förbundet då skulle få byta namn till KFML(x)…
Men dom kallades väl “ex-r:are”, Kominternagenterna…?
Den näst bästa vitsen – som inte är en vits, den är sann – om Frank Baude var när förbundet hade ett rättlinjemöte om vad vi alla skulle tycka om poesi, och Frank uttryckte partilinjen att poesi MÅSTE RIMMA… varvid Jim Berggren ställde sig upp och undrade om vi nu borde kalla Frank “Rim-Baude”…
Det tyckte vi alla var hemskt roligt på den tiden… En del av oss tycker det fortfarande…
June 15th, 2012 at 10:31 pm
Baude lär av allt att döma lärt sig mycket lite av Baudelaire och Rimbaud.
June 15th, 2012 at 10:35 pm
Baude lär av allt att döma lärt sig mycket lite av både Baudelaire och Rimbaud – skulle det stå.
June 16th, 2012 at 9:15 am
Är fri vers småborgerligt eller? Det är rätt lustigt hur kommunismen hade sin egen entartete kunst.
June 16th, 2012 at 12:48 pm
Ju ojämnare högermarginal desto småborgerligare blev det.