“We were together. I forget the rest.”
Categories: KulturelltTuesday, May 29, 2012
Inte för att jag vill väcka några misstankar i onödan, men Kejnehistorien (om vilken jag just nu läser) ställer en inför ett till synes oändligt eländespektakel av lögnare och taskspelare, tafsare och hafsare, utpressare och scharlataner, småtjuvar och luder, samt socialdemokratiska politiker, att jag tyckte det var hög tid att sätta ljuset på ett homosexuellt förhållande man bara kan förknippa med kärlek och tillit och ärlighet och en fullkomligt rungande (tror jag är rätta ordet) poesi. Därav denna strålande bild på Walt Whitman och hans partner Peter Doyle. (Ur dagens Daily Mail)
May 29th, 2012 at 3:58 pm
Jag vet inte – jag tycker det blir mycket skägg i vägen ; ) Men det tycker jag för det mesta.
May 29th, 2012 at 6:37 pm
Ett av de “första-intrycks”-kriterier jag brukar anlägga är huruvida man skulle vilja tillbringa en kväll på krogen med dem. De här två, definitivt…!
May 29th, 2012 at 9:17 pm
Aha, javisst. Det är ju ett mycket rejälare kriterium.
May 30th, 2012 at 7:48 am
Och för övrigt: hatten på Doyle sitter ju i vad som är själva definitionen av uttrycket “at a rakish angle”… eller på göteborgska “hatten käckt på svaj”…