Var har vi hört detta förut…? I Decca Aitkenheads utmärkta intervju idag med rättsfilosofen Michael Sandel, författaren till den omdiskuterade ‘What Money Can’t Buy’, diskuterar de bland annat det anmärkningvärda faktum att den allmänna tilltron till marknadslösningar inte tillnärmelsevis har påverkats av den pågående krisen i den utsträckning man kunde väntat sig.

Sandel förklarar det med att det attraktiva hos marknaden, vad gäller den allmänna tilltron till den, är inte att den alltid delivers the goods, vilket den bevisligen inte gör. Det ligger på ett djupare plan. Vi har kommit att uppfatta marknadslösningar som värdeneutrala, dvs. attraktionen i dem ligger just i att de befriar oss från att diskutera och problematisera hur vi värderar t.ex. en brödrost eller en njuroperation.

One of the appeals of markets, as a public philosophy, is they seem to spare us the need to engage in public arguments about the meaning of goods. […] And we’re tempted to avoid that conversation, because we know we will disagree about how to value bodies, or pregnancy, or sex, or education, or military service; we know we will disagree. So letting markets decide seems to be a non-judgmental, neutral way.

And that’s the deepest part of the allure; that it seems to provide a value-neutral, non-judgmental way of determining the value of all goods. But the folly of that promise is – though it may be true enough for toasters and flat-screen televisions – it’s not true for kidneys.

Vad Hägerström och Uppsalaskolan egentligen talade om var – den fria marknaden, alltså…? Hmmm…