Ni får nu ursäkta lite vänskapskorruption, men dom av er som har åldern inne vet vad vi pratar om här… Englands – eller närmare bestämt, Swindons – svar på Marilyn Monroe, Diana Dors.

Min gamla vän Niema Ash, som trogna läsare stött på förut i samband med ett långt utdraget och plågsamt rättsfall (se kategorilistan), har nu gett ut en bok tillsammans med Diana Dors son, Jason, och den uppmärksammas i dagens Daily Mail.

Och det är så sant som det är sagt: det är ett mirakel att Jason inte är mer flippad än så flippad som han faktiskt är. Det är rent av svårt att veta om detta är en av de taskigaste barndomar man någonsin hört talas om, eller raka motsatsen, eller båda på samma gång…

Jag menar, är man född med champagne i nappflaskan så är det väl i alla fall osannolikt att man slutar som revisor vid Försäkringskassan.

Niema och Jason bor för övrigt granne i Broadstairs vid Kentkusten, dit jag ibland åker för lite R & R…

Kåken de bor i heter Eagle House, och ligger mitt pladask på stranden, tjugo meter från svallvågorna… Det brukade tillhöra amiralitetet, och heter som det heter beroende på att det var hit man förde det napoleonska örnstandaret efter slaget vid Waterloo.

I en del av de fortfarande intakta fönsterrutorna kan man också läsa de inristade namnen på officerare och manskap från den tiden.

Från Swindon till Waterloo, från Diana Dors till Duke of Wellington… Här går det undan när det går undan…