…är ett av mina engelska favorituttryck, när de mörka molnen lägrar sig över grannkommunen, som de har för vana att göra i aprilväder.

Det här är det vänstra – för att inte säga det radikala – perspektivet från mitt arbetsfönster i vår nya boning…

Till vänster en gammal fabrik som blivit svindyra bostäder (This is Islington, darling, we’re too posh for Hackney…).

Till höger en bit av Leroy House, ett kontorskomplex där allehanda välgörenheter och radikala organisationer håller hus…

Om ni har tur ska jag omsider presentera högerperspektivet ur mitt arbetsfönster, med ett särskilt livligt avsnitt av Balls Pond Road…

(Inte undra på att jag har så många läsare… alla dessa hundratusentals… det här är ju gripande stuff, edge-of-the-seat, I mean…)

Och som extra bonus ska ni få se en annons jag just lagt upp på Gumtree… jag vill nämligen bli av med min gamla soffa, som inte gick att få in trappvägen, hissvägen, eller fönstervägen… Tragiskt, men sant… Om nån av er vill ha den så får ni nog snabba på…