Borgmästarval… gäsp…
Categories: Brittiskt allmäntTuesday, Apr 24, 2012
Det är ingen direkt inspirerande lista att välja från, i borgmästarvalet 3 maj.
Jag är bortrest mesta den dagen ändå. Skulle i och för sig kunna rösta tidigt på morgonen, om jag ville. Men det vill jag nog inte. “Bortrest” får bli min ursäkt.
Låt oss då räkna av de (o)möjliga.
Aldrig i livet att jag skulle rösta konservativt, för det första. Så Boris är ute.
Jag har helt tappat förtroendet för Ken Livingstone. Det är alldeles för mycket Tammany Hall över honom. Dessutom underliga attityder till judar, och fraternisering med skumma typer som Sheikh Yusuf al-Qaradawi (läs bl.a. Jonathan Freedland nyligen)
Jenny Jones för De Gröna har väl en del klokt att säga, men är ju samtidigt nästan definitionen på en bortslängd röst.
Brian Paddick för Lib-Dems? Gay och liberal, säger även han ofta kloka ting. Men aldrig i livet att jag skulle rösta på en snut. Inte ens en före detta snut.
Den “oberoende” kandidaten Siobhan Benita har jag nämnt förut. Inte särskilt imponerande: något slags mitten-blairigt-trist.
Och resten verkar ju bara vara konstiga i huvudet. Vilket i och för inte diskvalificerar dem som politiker, snarare tvärtom. Men att rösta för någon av dem skulle ju i så fall kännas mer som att ta del av en terapisession än att göra sin demokratiska plikt.
Nej, det blir Broadstairs och en vaniljglass på stranden för min del. Sist i plurret är en fegis.
April 24th, 2012 at 8:16 pm
Vilket ansvar och vilka befogenheter har egentligen Londons borgmästare?
April 24th, 2012 at 8:23 pm
Inte så omfattande. Jag är inte särskilt uppdaterad på det här, men det är inte tillnärmelsevis att jämföra med amerikanska borgmästare. Efter mycket om och men är de dock ansvariga för polisväsendet, London Metropolitan Police. Men budgeten är delegerad, och som du vet är UK ändå en av de mest centraliserade stater som finns… Deras roll är i mycket personlighetsbaserad, vilket förklarar Boris. Centralmakten håller kontroll på det mesta.
April 26th, 2012 at 12:21 pm
En helt annan sak – jag var och lyssnade på Eagle-Eye Terry … förlåt, Terry Eagleton i Stockholm igår. Får man fråga vad du har för intryck av honom? Jag har gillat att läsa honom, men live hade han en självgående, underhållande svada av det slag som närmast hindrar något viktigt att bli sagt.
Han föreläste om att återupprätta Marx. Jag hade velat höra Tony Judt diskutera det ämnet med honom – för att jag misstänker att Judt inte hade hållit med om allt, och för att han var tillräckligt beläst för att kunna argumentera emot Terry.
April 26th, 2012 at 1:12 pm
Jag gillar Eagleton, han är alltid läsvärd…. läs gärna hans memoarer, för övrigt… Gillade också hur han tufsade till Dawkins och Hitchens och sa som det var: för att vara ateister är de fasansfullt okunniga om religion… Men han är nog en sån där skribent som är bäst i “attack mode”… Och en lite för lättflytande svada i föreläsningsläge kan jag väl tänka mig…
April 26th, 2012 at 6:49 pm
Du menar den här recensionen som stod i LRB (se länk)? Den uppskattade jag, samtidigt som det fanns en hel del jag ville bråka med honom om. Men med sådana texter bråkar man ändå på rätt nivå.
http://www.lrb.co.uk/v28/n20/terry-eagleton/lunging-flailing-mispunching
April 26th, 2012 at 8:40 pm
Precis den! Och den memoar jag rekommenderade heter “The Gatekeeper” från 2001.
April 30th, 2012 at 5:09 pm
Vad tyckte dessa båda herrar – Eagleton och Judt – om varandra, tror du?
April 30th, 2012 at 7:39 pm
Säkert ömsesidig respekt och beundran, bla bla bla… Men E är ju litteraturvetare och anstruken, ähem, av postmodernism, medan J var historiker där helt andra teoretiska utgångspunkter gäller… Never the twain would meet… Å andra sidan kanske de avskydde varandra, som många skribenter med påfågelstendenser ofta gör…
May 1st, 2012 at 6:40 am
Är Eagleton anstruken av postmodernism? Jag har läst hans “After theory” och trodde det var tvärtom, att han var en av postmodernismens kritiker. Före den skrev han en bok som heter “The illusions of postmodernism”. Kanske har han ändrat sig på senare år?
May 1st, 2012 at 8:23 am
Ja, det var liksom det jag menade, Håkan, på mitt språkstapplande sätt: att han som litteraturvetare ö.h.t. blir tvungen att förhålla sig till postmodernismen. Vilket för en historiker kanske känns lite främmande. Jag vet inte.