Efter något halvdussin utgallringar bland mina böcker under de senaste sju-åtta åren är detta vad som nu återstår. Två Billy-hyllor med det jag vill/måste ha nära till hands. Resten har jag sålt antikvariskt, eller gett bort, eller kört ner till Svenska Sjömanskyrkan i Southwark, eller packat ner i papplådor och staplat i 55:an.

Vad som inte är med på bilden, och liksom inte “räknas” i det här samanhanget, är referensböckerna längre ner i hyllan: lexika, grammatiker, Brewer, Cruden, Fowler, bibeln.

Men det är alltså poesin som dominerar. Vänner som Strömberg och Runefelt, bekanta som Ekelöf och Södergran (den senare står alltid bredvid Eva, medan Emily Dickinson tenderar att hamna bredvid Ragnar). Och så “tyskarna” (Celan allt, Trakl urval, Rilke en hel del, Höderlins ‘Hyperion’ och en samlad Brecht). Och jänkarna, förstås: Ezra Pound, Wallace Stevens, Emily D (fast vart i hela friden har min Marianne Moore ‘Collected’ tagit vägen…?!). Och så Gunnar Björling, Gabriela Mistral, Ragnar Jändel, Getrude Stein, samt Hjalmar Gullbergs urval av Ola Hansson från 1943.

I skönprosan är det egentligen bara Flann O’Brien och jag själv som gäller… Klas Östergren-böckerna står där mest för syns skull, ähem… Men vad gäller det lilla som finns av sakprosa blir det lite mer komplicerat. På nedre hyllan längst till höger står, i tur och ordning… Leonardo Sciascia ‘The Moro Affair / The Mystery of Majorana’… två briljanta, för evigt omlästa essäer av en ofta förbisedd skribent. Barbara Tuchman ‘The Zimmermann Telegram’… tänkte jag skulle läsa in mig lite mer på det där, efter en nylig post. Bertil Pettersson ‘Att hitta vilse: snedsprång i litteraturen’… en underbar pekoralantologi av en genuin själsbroder. Elaine Scarry ‘The Body in Pain: The Making and Unmaking of the World’… en bok som faktiskt förändrade mig i grunden, fast jag märkte det inte förrän långt efter jag läst den för första gången. Yvonne Hirdman ‘Att lägga livet till rätta’… som ju varken mer eller mindre handlar om det moderna Sveriges väsen. Paul Virilio ‘The Aesthetics of Disappearance’… ett slags skafferi för knyckbara tankar och idéer, ständigt omläst.

Men om nu hyllan tiger och böckerna talar, så undrar man ju vad i hela friden det är dom pratar om…? Jag begriper det i vart fall inte.