I Want to be a Cowboy for Jesus in the Holy Ghost Corral
Categories: KulturelltThursday, Mar 8, 2012
Jesus och Amerrka är en pålitligt komisk kombination, som vi nu kan se i den republikanska valkampanjen. (Varför Aftonbladet gör denna Kiviks-marknad-minus-stripshowerna till påkostat ledande nyheter är ett mysterium… Har dom tappat alla nyhetsperspektiv?)
Nå, Jesus, alltså…
Ända sedan jag utgjorde ena hälften av bluegrassbandet Cherrypickin’ Motherfuckers för drygt fyrtio år sen (andra hälften utgjordes av John Hosford, då Göteborgs främste utövare av clawhammer banjo) har jag samlat på roliga Jesuslåtar att spela på min trettonsträngade moussaka för eventuellt evangeliska bekanta. En av favoriterna ser ni i rubriken. Bland andra fynd jag hittade för ett tag sedan (gud – förmodligen – vet var):
* Put Your Snout under the Spout where the Gospel Comes Out
* Will You Be Ready at the Plate When Jesus Throws the Ball?
* Drop-kick Me, Jesus, through the Goalposts of Life (Bobby Bare, vem kommer ihåg…?)
* There Ain’t No Flies on Jesus (vilket får Guds Son att låta lite grand som Sammy Glick…)
I sammanhanget bör jag också nämna en förstavärldskrigsfavorit, The Bells of Hell Go Ting-a-ling-a-ling, med den odödliga raden “Oh death, where is thy sting-a-ling-a-ling?
Vi sjöng också en fruktansvärt snuskig låt om menstruation kallad “Red River”.
Men vi spelade också snälla låtar som “Rollin’ in my Sweet Baby’s Arms” och “Snowbird“. Fast när jag googlar John Hosford hittar jag bara en skjutvapenpsykopat som var nån slags höjdare i NRA och senare “Executive Director of Citizens’ Committee for the Right to Keep and Bear Arms”. Det oroar mig aningen att jag inte är mer förvånad över detta.
March 9th, 2012 at 9:40 am
Lyssnade på ett par av dina länkade clips på morgonen och på fastande mage. Ingen bra idé. Inte ens den humoristiska dimensionen förmådde kväva illamåendet.
Emellertid fick jag intrycket att “The Bells of Hell” var något annat än t.ex. “Drop-kick”. Där fanns ju också flera liknande clips ( “I don’t want to be a soldier”. Den förekommandepolisen är fantastisk!) Är det ur någon grotesk teveserie? Högre kvalitet på dessa bidrag men även här slår det makabra igenom – kanske för att sångerna är ryckta ur något sammanhang.
Efter lunch skall jag lyssna igen. Intressant var det hur som helst .
March 9th, 2012 at 5:41 pm
Nu känns det bättre. Men bilden av en president Sanatorium dyker upp som en hotande skugga.
March 9th, 2012 at 6:19 pm
Ja, de där klippen ser ju ut att vara från Richard Attenboroughs ‘Oh What a Lovely War’, men jag kommer inte alls ihåg många av dessa klippen, så jag är lite tveksam, som du…
March 9th, 2012 at 6:59 pm
Är det här nån sorts samlarmani – eller?
Drop Kick me var ju rätt kul. På sitt enfaldiga vis.
March 9th, 2012 at 7:41 pm
Inte så mycket mani, kanske… Det är väl samma känsla som när man plötsligt brister ut i ‘Barnatro’ eller ‘Hälsa dom där hemma’…
March 9th, 2012 at 9:07 pm
Ja, eller vad heter den nu: plötsligt öppnas pärleporten…
och man lite undrar vad som avses…ähum.
March 9th, 2012 at 9:19 pm
Icke sant
March 10th, 2012 at 1:44 am
Ingen Jesus is my friend (http://youtu.be/7-NOZU2iPA8)? Helt oemotståndlig, och en rejäl hit på Internätet för några år sedan.
March 10th, 2012 at 7:37 am
Fredrik, den är sanslös _på så många olika sätt_ Det är svårt att veta var man ska börja…
March 10th, 2012 at 1:12 pm
“Jesus Cheer”-scenen i Aposteln (http://www.youtube.com/watch?v=oSmYRKBcgTM) är oförglömlig – och bygger ju på ett grepp som har använts av verkliga pastorer för att elda sin flock. En helt underbar film, som väckte minst sagt ‘mixed responses’ i Bibelbältet trots att den ser på regionens kultur och religiösa liv med ömhet och förståelse.
Frågan är hur en parodi på denna scen med Santorum uppe på podiet skulle se ut…
March 10th, 2012 at 2:03 pm
Synd att jag inte fick kvarstå som naughty – för ovanlighetens skull. Men det var väl kvinnodagen som skrämde dig ; )
March 10th, 2012 at 3:33 pm
Ja, för jösse namn, Gabrielle, jag tar inga risker…!
March 11th, 2012 at 2:19 pm
Annars hade ju detta brazzy eller vad du nu skrev, betydligt bättrat på mitt rykte… ; )
March 11th, 2012 at 8:55 pm
“Brazen hussy” tror jag det var…! Och det kan jag väl våga mig på att kalla dig, nu när kvinnodagen är över… Man vill ju inte bli hennad i onödan…
March 13th, 2012 at 4:38 pm
Här är en aktuell och klämmig låt på fullt allvar:
http://youtu.be/U7pv7sO5Gng
Oh, there is Hope for our Nation again
Maybe the First time Since we Had Ronald Reagan
There will be Justice for the Unborn
Factories back on our Shores
Where the Constitution rules our land
Yes, I Believe… Rick Santorum is our Man!
Trevliga töser.
March 13th, 2012 at 6:53 pm
Jag önskar så innerligt att du hade grävt ner den djupt i österrikisk jord så fort du hittade den, för att sedan aldrig nämna något om saken igen…
(“Sick Rantorum” som Guardians cartoonist Steve Bell kallade honom häromdagen…)