Den fula ankungen och det kalla kriget
Categories: KulturelltMonday, Feb 13, 2012
Det är väl vår gamle vän Sir N. Dippity som varit i farten igen, men jag har av okänd anledning en tid gått och spånat på den gamla (1952) Hollywoodfilmen “Hans Christian Andersen” med Danny Kaye i huvudrollen, den som avslutas med “Wonderful Copenhagen“… (“-haagen” inte “-hejgen”, alltså…)
Det här är alltså hollywoodsk storproduktion. Budget på $4 miljoner, med alla de stora namnen vad gäller cast & crew: Farley Granger och Zizi Jeanmaire jämte Kaye, regi Charles Vidor, manus Moss Hart och Ben Hecht, sånger av Frank Loesser, alla damerna i baletten med full-on choreography…
Vad hände här egentligen? Vi befinner under de första åren av ett triumfalistiskt amerikanskt decennium, jag menar då i vidaste kulturpolitisk kallakrigsmening: i allt från populämusik och blockbusterfilmer till den politiserade turismen.
En vacker dag beslutar man sig för att plantera en gigantisk kulturell blötkyss på Danmarks skälvande läppar. En av de saker jag undrar över är hur reaktionen blev i Danmark.
Å ena sidan är ju det här en övning i nation branding som är guld och platinum värd. Sån här reklam går inte att köpa. Danska UD och turistrådet måste ju ha kissat på sig av upphetsning. För att inte tala om damerna i Nyhavn.
Å andra sidan är det ju en gravt hollywoodfantiserad expropriering av den danska folksjälen, en aggressivt välvillig ockupation av det danska kulturarvet. Jag kan tänka mig hur en del danskar blev fullkomligt rasande över denna sockergräddtårta levererad mitt i planeten. Produktionen hade tydligen inte ens vett att besöka Danmark: hela spektaklet spelades in på Sam Goldwyns Lot 48 i West Hollywood.
Jag undrar hur pass – om alls! – införstådda, inbegripna, involverade danska myndigheter var under förarbetet, inspelningen och lanseringen. Hur blev box office i Danmark – överväldigande, blygsam, mitt emellan? Hur sålde skivan med sångerna från filmen (den låg etta i många veckor i USA)? Hade CIA något med det hela att göra?
(Det där sista var bara skoj)
Om någon vet mer så vore det intressant att höra. Varför det vore intressant vet jag dock ännu inte.
February 16th, 2012 at 9:16 am
När Ingmar Brergman gjorde sin beryktade agentthriller “Sånt händer inte här” – sextio år före Millenniumfilmerna -. var tanken från SF att man skulle exportera rullen till USA och dymedelst lansera Sverige som ett farligt och spännande land. Så skedde också, men först fem år efter den svenska premiären, och filmen väckte inga reaktioner i staterna.
Bergman gjorde, som bekant, senare vad han kunde för att begrava filmen coh se till att den inte kom upp ens på slutna klubbvisningar i Europa, och ärligt talat var han ju mest en “hired gun” på det jobbet, han var av privata skäl tvungen att knö in den för att tjäna pengar under en tuff period. Några fler thrillers om baltflyktingar i det kallla krigets Sverige blev det väl inte förrän “Ramona” på tv femtio år senare. Bra för Sveriges image kanske. men knappast för den populära historiska debatten.