Death of a Balliol man
Categories: Brittiskt allmäntFriday, Dec 16, 2011
Horace Scumbag the Balliol prat was seen
Holding court, wearing a tie of putrid puce-green:
‘There’s nothing I don’t know that’s worth the mention,
For the Balliol man is God’s favourite invention…
Det känns på något sätt alldeles riktigt att eulogisera Christopher Hitchens (1949-2011) med en slev klumpfotat grötrim… The Hitch var ju en ‘Balliol man’ långt, långt in i märgen; det går inte riktigt att förstå honom, särskilt inte det motsägelsefulla hos honom, om man inte har hans alma mater framför ögonen.
En Balliol man sägs besitta en “effortless superiority”, men det är en ledighet som ofta kombineras med starkt politiskt engagemang (bland tidigare alumni finns t.ex. Adam Smith och Richard Dawkins…) Och just i själva engagemanget hos en Balliol man ser man gärna en arketypisk blandning av stridslystenhet och nonchalans (Hitchens kunde ju vara notoriskt vårdslös med fakta), och en vilja att briljera som ibland gränsar till poserande.
Men allvaret i engagemanget går aldrig att ta miste på, och är nästan alltid livslångt. Det är inte ofta klyschan stämmer så väl överens med verkligheten, men det är en röst man kommer att sakna.
December 16th, 2011 at 5:14 pm
Richard Dawkins – högröd av indignation – är faktiskt så långt från “effortless superiority” som jag kan tänka mig. Det verkar inte som Balliol bet på honom. Hitchens däremot…ja, där har du en äkta easy does it.
December 16th, 2011 at 5:30 pm
För att inte tala om Wycliffe som uppfann ordet arse-ropes för tarmar.
December 16th, 2011 at 8:07 pm
Han fick en gång frågan – under en debatt-turné i USA – om han inte skulle känna sig säkrare om han visste att de människor som kom emot honom på gatan i en främmande stad kom från ett bönemöte. Hitchens svarade:
– För att begränsa mig till städer som bara börjar på bokstaven B har jag varit med om just det du beskriver i Belfast, Beirut och Bombay …
Varpå följde en dels lärd, dels världsvan beskrivning av hur religiösa motsättningar förstört livet i dessa städer. Detta obetalbara svar fick mig att läsa “God is not great”. Det är få debattörer som klarar av att spänna över både det lärda och det världsvana – eller som åtminstone kan spela den rollen övertygande.
December 16th, 2011 at 10:07 pm
Och samtidigt vara lika apoplektiskt som en torgmadam, strax före stängningsdags, en lördag i höststorm. Dawkins alltså, inte Håkan.
Men storyn om de tre städerna på B är ju tyvärr träffande.
December 16th, 2011 at 10:19 pm
För mig som för alla andra var Hitchens naturligtvis läsvärd som “contrarian” och polemiker. Men den riktigt stora behållningen fick man när han var beundrare: när han skrev om sin älskade Wodehouse, när han skrev om Orwell och Kipling, och i en av de mest minnesvärda essäerna han någonsin skrev (i LRB) om Conor Cruise O’Brien, ett mästerverk i (genuint) kritisk uppskattning. Den är faktiskt värd att leta upp. Nån länk har jag inte, det får ni fixa själva. Sorry.
December 16th, 2011 at 10:35 pm
För övrigt, om nån vill se Jeremy Paxmans intervju med Hitchens – om döden, och allt det andra – så finns den på Youtube här: http://www.youtube.com/watch?v=Y-s9AyNQyCw