Uppdatering 22:15 BST:

Senaste rapporten från Manchester. BBC-reportern: “Det har gått så långt att ungarna frågar oss journalister var plundrandet händer nånstans så att dom kan följa med oss, och dom har stora säckar med sig.”

Uppdatering 20:30 BST:

Det här kommer ju att bli den ikoniska bilden från augustikravallerna… Den är från Croydon igår kväll, och finns i två versioner: en när hon just hoppat, och denna, när hon är mitt i hoppet, ner till polisernas famn. [Fotografen heter Amy Weston]

London, under tiden, är förhållandevis tyst så här långt. Det brinner däremot i centrala Manchester. Om man vill följa händelserna är BBC och Guardian alltid bra.

Den iranska regeringen har uppmanat brittiska myndigheter att “visa återhållsamhet” och “öppna dialog” med de som “protesterar”, och att kalla in “internationella fredsmäklare” att hjälpa till…

När diktaturer drabbas av sinne för humor är det alltid bäst att ducka.

Uppdatering 19:00 BST:

Även på den juridiska sidan drar man in de stora kanonerna. De första grupperna looters har passerat genom Highbury Magistrates Court idag. Den vanligaste stämpeln är “single act of burglary” vilket i en Magistrates Court ger max sex månader, men domarna var inte nöjda med den straffsatsen: samtliga fall hänfördes till nästa instans uppåt, Crown Court, där max är två år. Dessutom anlitar man s.k. “joint enterprise”-åtal, alltså en slags kollektiv skuldanklagelse där den 14-årige påhejaren i periferin, som bara vill ha ett par trainers från JD Sports, är lika skyldig som killen som slog ut fönstret och satte affären i brand. Detta kommer att bli kontroversiellt, och har redan liknats vid de gamla “Sus laws“, osaliga i åminnelse.

PS: Här är en bild på den där drätvärstingen från bilparken jag har gafflat om: den heter en Jankel Multi Role Armoured Vehicle. Jag tror vi alla sover tryggare i våra sängar, med dessa på gatorna.

Uppdatering 17:40 BST:

En mycket läsvärd bloggpost av James Meek i LRB om just Broadway Market, om avstånden mellan sociala strata (London är allt annat än en smältdegel) i ljuset av kravallerna.

Var på Broadway Market för en halvtimma sedan, för övrigt. Den sista speceriaffären skulle just stänga. På Cat & Fiddle spikade man upp chipboard för fönstren, bad de sista gästerna dricka upp och gå hem.

Uppdatering 14:15 BST:

Nu rullar man ut de stora kanonerna. Idag och ikväll är det 16,000 poliser i stan, i stället för gårdagens 6,000 (passerade för en stund sen tre fullsatta polispiketer från Wales…). Inrikesministern har gett tillstånd att använda plastprojektiler och vattenkanoner [fel av mig]. Man har helt enkelt beslutat att “göra en Belfast”. Nuff said, liksom.

Ryktena går. Det ska bli mer i Hackney igen, sägs det. Men killen i elektrikeraffären tvivlade på det, med den minnesvärda frasen. “You don’t loot a place like Hackney twice… there isn’t enough stuff…!” West End hade han hört nåt om, däremot: “Det twittras om Oxford Circus…”.

Enver i speceriaffären runt hörnet rådde mig att ställa bilen i garaget. Men den får ju inte plats där nu, med alla mina grejer redan instuvade.

Bilderna (rätt taskiga, sorry) tagna för en stund sen, kring Clarence Road och Clapton Square i Hackney.

Det är fullt med dagen-efter-turister, som jag. Många affärer är fortfarande tillbommade, och bensinstationen på Mare Street har belamrats med stängsel och taggtråd. På Broadway Market går dock cafelattelivet sin gilla gång, såg jag när jag körde förbi på väg till garaget.

Jag tror min “analys” från igår fortfarande håller, i den meningen att det är svårt att få nån djupare innebörd att fastna på de här händelserna. En av Londons viktigaste, månghundraåriga dynamiker är konflikten mellan kaos och ordning, och den har än en gång blossat upp i en sommarvarm, åsktung innerstad.

Det har inget med rasfrågor att göra, till exempel: det här är regnbågskravaller, svarta och vita och mixed-race tonåringar i en salig blandning, med inslag av inresta anarkister (som nästan utan undantag är något äldre vita med medelklassbakgrund).

Hatet mot polisen är den gemensamma nämnaren, också det en månghundraårig tradition i den här stan. Under den slitna fanan samlar sig de olika gängen mot den gemensamma fienden, häromkring främst dom som bor på Pembury Estate (ett “stenkast” från bilderna ovan…) och dom som bor kring London Fields, granne med våra Guardianläsande vänner på Broadway Market…

“London: kontrasternas stad”, som sagt…