Mustafa Can skriver en porrnovell om Fremskrittspartiets Siv Jensen. Jag själv tycker novellen är hemskt rolig, med betoning på båda två av de sista orden… Åsa Linderborg har en något avvikande åsikt, men få är väl överraskningarna nu för tiden på AB:s kultursida. (Jag menar,  Andreas Malm som lobbyist för vapenindustrin…)

Hur som haver, tankeassocierar som man lätt gör i sådana här sammanhang, så vill jag gärna än en gång vidarebefordra det berömda diplomatbrevet, som någon lycklig själ hittade i Public Records Office för några år sedan. Det är daterat den 6 april 1943, mitt under brinnande krig, och är skrivet av den brittiske ambassadören i Moskva, Sir Archibald Clerk Kerr, tillställt hans gamla vän och kollega Lord Pembroke på UD i London (Obs: ska helst läsas högt på ens allra bästa cup-of-tea-engelska):

My dear Reggie,

In these dark days, man tends to look for little shafts of light that spill from Heaven. My days are probably darker than yours and I need, my God I do, all the light I can get. But I am a decent fellow and I do not want to be mean and selfish about what little brightness is shed upon me from time to time. So I propose to share with you a tiny flash that has illuminated my sombre life and tell you that God has given me a new Turkish colleague whose card tells me that he is called Mustapha Kunt. We all feel like that, Reggie, now and then, especially when spring is upon us, but few of us would care to put it on our cards. It takes a Turk to do that.

Yours ever

Archie