Söndag kväll med Diogenes
Categories: KulturelltSunday, Jun 12, 2011
* Jag har kommit för att ta silverhalten ur era mynt.
* Eukleidos föreläsningar är lealösa och spretar åt alla håll, Platons är långrandiga, tragedier är gräl inför publik, och politiker är glorifierade betjänter.
* Förnuft eller en grimma.
* Att uppfostra söner: lär dem poesi, historia, och filosofi. Geometri och musik är inte väsentliga, och kan inläras senare. Lär dem att rida häst, att skjuta rakt med båge, att bemästra slungan och spjutet. I gymnastiken bör de enbart träna i sådan utsträckning att det ger dem god färg och en välbyggd kropp. Lär dem att betjäna sig själva i hemmet, och att tycka om vanlig mat, och att dricka vatten snarare än vin. Klipp deras hår kort. Inga utsmyckningar. Låt dem klä sig i tunna blusar, gå barfota, vara tystmälda, och aldrig stirra på folk på gatan.
* Varför inte aga läraren när eleven bråkar?
* Under Khrysippos föreläsning såg jag ett blankt stycke komma upp på hans skriftrulle, så jag ropade till publiken: “Hurra, god’ vänner – land i sikte!”
* Vägen från Sparta till Aten är som korridoren i ett hus från herrarnas till damernas.
* Platon tigger, han också, men som Telemachos i samtal med Athena, med böjt huvud, så att utomstående ej skall höra.
[Diogenes, via Guy Davenport, via mig + José de Ribera, ‘Diogen’ (1637)]
June 13th, 2011 at 1:05 pm
Guy Davenport är ett namn som nämns alldeles för sällan, inte minst i svenskspråkiga sammanhang. Tur att du finns, Gunnar!
June 13th, 2011 at 3:31 pm
Absolut, Johan… Diogenes (och en Sapfodikt för några veckor sedan) kommer från en av mina favoritböcker ö,h.t.: “Thasos and Ohio” med GD:s översättningar och tolkningar och egna dikter, ur ett vanvettigt brett register. Men hans romaner är vidunderliga också… Här en wikilänk för vidare läsning: http://en.wikipedia.org/wiki/Guy_Davenport
June 13th, 2011 at 10:02 pm
Jag har läst hans essäsamlingar The Geography of the Imagination och The Hunter Gracchus, och beundrar båda gränslöst. Har också nyligen läst hans korrespondens med James Laughlin (mycket underhållande). Men de grekiska grejerna och hans fiktion har jag kvar att upptäcka.
June 13th, 2011 at 10:06 pm
“En del människor, min herre, tillbringar sina liv på botten av en tunna i hoppet om att upptäcka en äkta vän som förstår dem. Jag hade trott mig finna detta i er, men tydligen misstog jag mig!”
-En rasande och inte speciellt Diogeneslik baron de Charlus skäller ut titelpersonen i Volker Schlöndorffs “Swann och kärleken” när han inser att hans ‘infatuation’ är obesvarad (Swann spelas av Jeremy Irons som bara ilsket stirrar tillbaka på baronen; är inte säker på om repliken är snodd rakt av från På spaning…). Scenen utspelar sig framför Parisoperan med höga hattar, slängkappor och ridpiskor svängande i natten. något som knappast gör den minmdre komisk. Baronen har förvisso inte suttit halvnaken på botten av en tunna.
June 14th, 2011 at 7:04 am
“The Aeroplanes at Brescia”, hans första fiktion, baserad på Kafkas besök på en flyguppvisning 1909, är så bra den vill bli…