Mer svenskt…
Categories: Svenskt allmäntTuesday, Jun 7, 2011
Under en av mina sökningar bland gamla papper i källaren stötte jag på ett kuvert med fotografier, och bland mycket annat skräckinjagande fanns ett klassfoto från mitt första läsår (67-68) på Hvitfeldtska Gymnasiet i Göteborg…
Vi var en klass på 31 elever, varav 10 pojkar och 21 flickor, och hade nästan alla tröjor med v-ringning.
Nå, jag satte naturligtvis igång att googla mina gamla klasskamrater omedelbart, i alla fall de vars namn var icke-ssonska nog att vara googlevärda, och jag fick fram vad jag föreställer mig vara ett slags Sverige i mikrokosmos.
En av killarna, lite grand den anonyma typen, gjorde karriär inom försvaret och slutade som en något omstridd general. Hans bästa kompis under gymansieåren – oskiljbara, kunde man med fog kalla dem – har varit livslång kommunist och sitter idag i partistyrelsen för något slags homunculusmonstrum avlat av VPK och APK.
En annan kille, som gärna ville vara deras kompis men förblev perifer, är idag framstående forskare och professor i barnpsykologi. Flera stycken, både pojkar och flickor, blev sedemera gymnasielärare runt om i Göteborg. En blev bloggare i Hackney.
Av de två överklasskillarna, som kommit från Samskolan, blev den ene en uppenbart mycket framgångrik arkitekt och designer med hotell som specialitet, medan den andre har försvunnit i ett ohlsonskt oblivion (gissningsvis advokat).
Av flickorna har förstås många försvunnit in i det äktenskapliga namnbytets anonymitet. Men försvånansvärt många av dem – i alla fall om stayfriends.se är något att gå efter – har lagt sig till med dubbelnamn. En av dem ändrade däremot sitt förnamn och blev dramatiker, författare och Sommarvärd. Hennes kompis blev personalchef på Sahlgrenska.
Den av mina klasskamrater – även om jag tvekar inför att kalla henne “kamrat” – som nog rest längst blev inredningsarkitekt och tysk grevinna, och figurerar på massa kungliga skvallersajter…
Och resten… Resten dyker upp, om man har tur, på Eniros adressregister, med bara några få nya uppgifter att lägga till deras livshistoria: att de gifte sig med en Sven-Erik eller en Marie-Louise, att de är aktiva i en skytteförening i Västra Frölunda, att deras söner har Facebookkonton och är intresserade av segling…
Jag vet inte. Låter detta bekant?
June 7th, 2011 at 6:58 pm
En av killarna i parallellklassen på min högstadieskola blev kannibal i Skara. Och en av tjejerna i samma klass blev folkpartistisk fritidspolitiker. Vad detta eventuellt säger om det tidiga 90-talets Sverige låter jag vara osagt.
June 7th, 2011 at 7:25 pm
WHAT???? Kannibal i Skara…? Ett jävla ställe att vara kannibal på…
June 7th, 2011 at 7:58 pm
En av min kamrater från folkhögskolans sommarkurs blev domprost i Skara…aj,aj.
hoppas inte…!
June 7th, 2011 at 8:04 pm
Jo. Googla kannibal+Skara – inga grevinnor och professorer här inte! (En annan i samma klass blev aktiv nazist, och är det än, vad jag vet. En i klassen ovanför mördades senare av sin sambo. En annan tog nyligen livet av sig. Åsa Linderborg gick i samma skola, fast tio år tidigare.)
June 7th, 2011 at 8:09 pm
Johan: jag googlade och hittade en GT-artikel, där det bl.a. stod: “Han får dock inte läsa vad som skrivs om honom i tidningarna” (medan satt i häktet alltså). Varför? För chockerande?
June 7th, 2011 at 8:35 pm
Jag noterade också det när jag läste nyhetsrapporteringen. Jag vet faktiskt inte varför. En psykiatrisk bedömning, kanske.
June 7th, 2011 at 9:50 pm
Är det inte ganska normalt numera, vid grova våldsbrott i alla fall, att den häktade inte får ha tillgång till nyhetsmedia? Är ganska säker på att det var likadant med Helge Fossmo, han fick inte heller läsa tidningar inan rättegången inletts eftersom de öppet berättade om och diskuterade delar av polisens spaningsupplägg och att församlingen hade vänt sig mot honom.
Apropå kannibaler så läste jag ett par terminer på klassiska institutionen i Lund, ett ställe som så där femton år tidigare haft en student som strax efter sin sista tenta där gjorde sig skyldig till kannibalism. Det fick jag dock inte reda på förrän långt senare, men jag har förstått att somliga av forskarna oroade sig för vad killen kunde hitta på, han hade nämligen avtjänat sitt straff. Han skickade sedermera dunkla hotelsebev på latin (kökslatin?) till Anders Piltz.
June 8th, 2011 at 10:20 am
De intressanta, och aningen skrämmande, vålnaderna ur det förflutna är typerna som förändrats intill oigenkännlighet.
Den prudentlige femtonåringen som skulle bli civilingenjör, sitter plötsligt i sista t-banevagnen med Nick Cave-frisyr och en bok av Walter Benjamin i handen.
Eller han som bytte överklassvillan mot ett retreat i Indien och nu ger kurser i meditationsteknik på otillgänglig ö i Egeiska havet.