Planerade nyheter
Categories: Brittiska medier, Svenska medierMonday, May 9, 2011
Media Guardian uppmärksammar SvD:s radikala omorganisering av redaktionsarbetet, framför allt att så mycket material nu är långtidsplanerat. Martin Jönsson säger sig ha gått igenom tidningen sida för sida och upptäckt att en stor mängd texter skulle kunna ha skrivits veckor i förväg, snarare än hafsats ihop dagens före.
Ville man vara lite elak kunde man sagt att det nya systemet i alla fall friar upp mer personal att sätta ihop “Testa dig själv”-quizzar, som Svenskan verkar oresonligt förtjust i… dock, “interaktivt” ska det ju vara nu för tiden…
Men jag undrar om det inte är just här problemet ligger med att försöka överföra den här metodiken på exempelvis brittiska tidningar. Såpass stora delar av innehållet i svensk press utgörs ju av motsatsen till nyheter, om man då definierar “motsatsen till nyheter” som texter som i princip skulle kunna vara giltiga vilken dag som helst på året.
Det främsta exemplet för mig är kvällstidningarnas upptagenhet med konsumentupplysning. Mitt intryck är att det överlägset vanligaste ordet på kvällstidninglöpen är “SÅ”… (som i “…BLIR DIN VILLASKATT”, “…MYCKET KOSTAR MOBILEN”, “…VIRKAR DU BJÖRN RANELIDS FRISYR”)
Men det är klart, planerade nyheter verkar ju vara vad läsarna vill ha. För första gången på 127 år går Svenska Dagbladet med vinst.
May 9th, 2011 at 9:54 am
Mmm, och det som skrivs om dokusåpor i samma kvällstidningar är ju i realiteten fiktionaliserat eftersom det låtsas att det rör sig om saker som hände igår (“Robinson-Tommys hatpakt mot tjejerna: Det fick du inte se!!”), när det i själva verket ‘hände’ för månader sedan – och har varit känt för tidningen nästan lika länge. Den satsningen på medveten fiktion som säljs in som sanning är ett tydligt trendbrott, och den belyser samtidigt varför det skrivs så mycket om dokusåpor, kändisar och kungafamilj: det är billigt, snabblagat och det kan i stor utsräckning göras utan att behöva rätta sig efter fakta, man svarvar till det som behövs som story, _när_ det behövs. Artiklarna nyligen om att Silvias sjukdom skulle bero på att hon är förkrossad över HMCG-boken, och antydningarna om att hon nog i själva verket var riktigt illa däran, som om man inte kunde bli däckad av influensa och en rejäl förkylning.
May 9th, 2011 at 10:04 am
Fiktionsaspekten är oerhört viktig, naturligtvis… jag missade den ovan lite grand för att min blick alltid snabbt simmar över sådana rubriker online, och inga av namnen säger mig något ändå… och tur är kanske det…
May 9th, 2011 at 11:13 am
Visst, fiktionaliseringen är farlig – inte minst för att massmedia idag strävar efter att bli intimiserande och (låtsas) slå ut gränsen mellan redaktion och läsargrupper, men utan att vilja ta konsekvenserna eller tänka igenom vad man gör.
Det var ju tur att vi slapp rubriken “SÅ DOG BiN LADEN” – jag avskyr sådana rubriker som ger intryck av att tidningen praktiskt taget var med vid dödsbädden. Men videon med bin Laden tittande på bin Laden i tv kommer att bli klassisk, den känns redan som något Andy Warhol eller EWK borde ha gjort!
May 9th, 2011 at 11:18 am
Jag tycker, apropå just den ikoniska bilden, att Rasmus Fleischers beskrivning av al-Qaida fick lite grand av en bekräftelse där: “uppmärksamhetskåta tomtenazister”
May 9th, 2011 at 11:38 am
Mmm, den känns också som en ofrivillig karikatyr på tanken att bin Laden från sin grotta, som en annan Hugo Drax, via toppmodern teknik fjärrstyrde nära nog all islamistisk terrorism i hela världen.
May 9th, 2011 at 5:46 pm
För övrigt: håll med om att det ligger en utsökt ironi – en slags orstron- och champagneironi – i det faktum att näringslivets husorgan aldrig förut tjänat några pengar…
May 9th, 2011 at 6:22 pm
Gunnar: Givetvis. Svenskan har ju ända sen åtminstone 40-talet varit ett levande bevis på hur hopplöst det kan vara att försöka göra en andratidning och gå runt – eller gå om förstatidningen i staden. Utan massivt stöd både från staten och från näringslivet hade de gått i graven för länge sen – men det är förstås inget de någonsin har velat kännas vid.