Ingen handlingens man, direkt…
Categories: Brittiskt allmänt, KulturelltTuesday, May 10, 2011
Stephen Tennant: ready for action…
Det finns en annan kategori biografier. De behandlar varken onda eller goda människor, utan människor som, tja… egentligen inte gjort särskilt mycket alls.
Mästerverket här är Phillip Hoares “Serious Pleasures: The Life of Stephen Tennant” från 1992, en bok som jag än idag kommer ihåg med en vällustig rysning.
Stephen Tennant var kanske 1900-talets yppersta förkroppsligande av Signor Farniente själv, en gloriöst indolent aristokrat, en bright young thing som åstadkom en kärleksaffär med Siegfried Sassoon, några målade tavlor och snäckor, samt det inofficiella världsrekordet i sängliggande (guldmedalj i internationella oblomoviaden).
Häromdagen öppnade för övrigt en utställning med Stephen Tennants konstverk tavlor alster alldeles runt hörnet här i Hackney, på Viktor Wynd Fine Art Inc. Masa er gärna dit, om ni orkar.
May 10th, 2011 at 7:01 pm
Man undrar vad han gjorde under kriget? “Oh, blyme, what a messy style!.”
May 12th, 2011 at 3:35 pm
På tal om vad Stephen Tennant gjorde under kriget står det i Johan Hakelius’ pojkbok ”Döda vita män” att han var på väg ut från Ritz på Picadilly, när en bomb detonerade i närheten. Av tryckvågen kastades den spröde esteten tillbaka in i hotellobbyn, men han tog det med större fattning än kanske mången grovhuggen karlakarl skulle ha gjort. ”När hotelldirektören rusade fram och frågade hur det gått”, skriver Hakelius, ”var Stephen mest intresserad av att försäkra sig om att hotellets kristallkronor inte hade tagit skada.” Tyder inte det på the right spirit så säg?
May 12th, 2011 at 10:23 pm
Jag hade det på känn; att Hakelius lagt sin långa vita vante på the sweety-pie.
Kristallkronorna darrar fortfarande av spänningen.