Skämt åsido, sa han som sorterade ägg
Categories: KulturelltFriday, Apr 1, 2011
Här på Pressylta ägnar vi oss traditionellt inte åt aprilskämt. Första april är i stället en dag i den stilla lunkande allmänsanningens anda. Det följande kan man alltså helt och fullt tro på, hur lugnt som helst, det är sant alltihop. [Och det är till yttermera visso, i denna återblickarnas vår, en antologi allmänsanningar från gångna förstaaprillar (om det nu är det jag menar…)]
+ Japanskan har inget futurum.
+ Det vetenskapliga namnet på en spermie är kaos kaos.
+ Channel 4 News’ Asienkorrespondent Nick Paton Walsh är gift med Blondinbellas halvsyster Catrine.
+ Det finns inga isländska porrtidningar.
+ Av Svenska Akademiens sexton ständiga sekreterare har enbart fyra (25%) haft efternamn som börjar med en vokal. Alla fyra innehade posten efter andra världskrigets utbrott.
+ Hästar kan inte kräkas.
+ Den överväldigande majoriteten av svenska monarker, från Erik Segersäll till våra dagar, har dött en onaturlig död.
+ Färgen “svart” existerar inte.
+ I Bonnierförlagets arkiv finns ett förseglat skåp som innehåller August Strindbergs grovt pornografiska noveller i manuskript. De är etthundrafjorton (114) till antalet, och kommer aldrig att ges ut.
+ Isbjörnar är vänsterhänta och har svart hudfärg.
April 1st, 2011 at 4:15 pm
Tänkte väl det.
April 1st, 2011 at 5:06 pm
Aha!
Särskilt det där med hästarna, isbjörnarna och kungarna (ytterligare ett skäl att gå över till republik?) fastnar jag för.
Glad 1 april!
April 1st, 2011 at 6:14 pm
Redan James Thurber sade: “There are no pianos in Japan.” Så det där med futurum verkar högst troligt.
April 1st, 2011 at 7:43 pm
Att jag hade något gemensamt med isbjörnar.
April 1st, 2011 at 7:49 pm
Bodil… you’ve got me worried…
April 1st, 2011 at 8:07 pm
Don’t worry, be happy…
April 1st, 2011 at 8:20 pm
Jag är nog av naturen en “Don’t happy, be worried”- människa… Varför? It saves time.
April 1st, 2011 at 8:37 pm
OK, jag vill också spara tid då: jag är på isbjörnsvis vänsterhänt nämligen.
April 1st, 2011 at 8:44 pm
Aha! Men du har inte svart hud, väl? Det har nämligen isbjörnar. Om du nånsin kommer en isbjörn nära nog så – ja, för det första hälsa från mig, men för det andra så kommer du att se att deras päls består av genomskinliga hår, inte vita, genom vilka deras svarta hud i nordpolens solsken får den att framstå som vit. Isbjörnar är egentligen genomskinliga djur.
April 2nd, 2011 at 1:01 pm
Å, det har jag allt också om man skrapar lite på den eller belyser den med rätt ljus eller mörker. Och vem är inte genomskinlig när det kommer till kritan?
April 2nd, 2011 at 8:27 pm
Det undrar jag också, Bodil. Vem är inte genomnskinlig? Är vi alla alltså så totalt “obvious” för varandra? Är vi så genomskinliga att om man tog ett foto så skulle man bara se bakgrunden bakom oss? Är vi bara reellt existerande om vi äter nånting och man ser korvbiten färdas ner i matsmältningssystemet och någon annan kan ropa, “Du finns! Du äter just nu korv! Du ÄR korv!”
April 2nd, 2011 at 8:53 pm
Så länge det inte var en Sibylla- eller Solnakorv skulle det vara okej. Jag har inget emot att vara en chorizo eller zigeunerwurst, ett isterband eller t o m en bratwurst. Vad som helst utom en substanslös gammal folkhemskorv.
April 2nd, 2011 at 8:58 pm
Lars H, du vet inte hur tacksam jag är för den kommentaren…
Vill bara lägga till en fotnot om Solnakorven. Jag har en svaghet där. Solnakorven är inte dum om man har bråttom – och om hur många eller mycket kan man säga det, i dagens läge…?!
April 2nd, 2011 at 9:01 pm
Tja, i Wien säger vi: “das ist mir wurscht”!
April 2nd, 2011 at 9:03 pm
“Det är mig… korv??”
April 2nd, 2011 at 9:04 pm
Ack, det är längesen jag åt en Solnakorv, men det är också rätt längesen jag hade bråttom nånstans. Vad nu det beror på…
April 2nd, 2011 at 9:08 pm
Det kanske var Solnakorven som saktade ner dig?
April 2nd, 2011 at 9:13 pm
Ja, eller alla andra korvar man käkat.
April 4th, 2011 at 5:36 am
Selma Lagerlöf skrev någonstans i Nils Holgersson att Smirre Räv svettas. Rävar kan inte avge svett, något somliga lärare påpekade och som Selmas väninna Valborg Olander erkänner i ett häfte med kommentarer till läseboken. Men, tillägger hon för att urskulda sin stora vän, egendomligt nog har Goethe gjort samma fel. 😉