Don’t do it, girl…!
Categories: Brittiskt allmäntTuesday, Apr 19, 2011
För de romantiskt utsvultna bland er levererar jag här en näringsrik och smaklig godbit. A study in beige. Tänk vad lyckan kan se… lottlös ut.
Nå, ungefär som radioaktiva ämnen ligger kvar i jorden kring Tjernobyl och Fukushima (“ungefär” alltså…) så ligger mitt namn fortfarande kvar på olika “journalistor” runt om den i civiliserade västvärlden. Ibland får jag därför telefonsamtal som vid första anhörande kommer rakt utifrån left-field… som igår, när Radio 4 undrade om jag tänker skriva om bröllopet nästa fredag i svensk press, kanske en slags jämförande studie med det svenska kronprinsessbröllopet i fjol…?
-“Visst!” sa jag, för jag är ju alltid pigg på en utmaning. Nu måste jag bara läsa på om Victoria och Daniel. Om nån har några ingångsvägar så meddela mig gärna. (Har Slavoj Zizek skrivit nåt?)
William och Kate, däremot… “En medfödd prinsbegåvning gifter sig med ‘en riktigt lovande flygvärdinna'” skrev jag lite nedlåtande när det hela annonserades i november i fjol. Men ärligt talat… för att fortsätta citera mig själv (en av mina favoritsysselsättningar, trots allt): “…lik förbannat blir man lika häpet skräckslagen varje gång en troskyldig och lite korkad ung dam med tjugo poäng i konsthistoria tar steget in i familjen Munsters klibbigt kalla omfamning, medan ropen ekar ‘Avla, tös, avla!’…”
April 19th, 2011 at 11:28 am
Vilken vacker bild!
Att en prins gifter sig med en vacker kvinna av folket, är dock inget märkvärdigt. Men när en prinsessa kysser en groda och den förvandlas till prins.. ja då överträffar verkligheten sagorna.
April 19th, 2011 at 1:03 pm
Vic o Dan? Ja, det finns ju en del samhällsekonomiskt krafs, som att polisbevakningen lär ha kostat 17 miljoner, och att hovet eskat högre anslag i år igen. Vad hela konkarongen med bröllopet kostade orkar jag inte ens tänka på.
Personligen är jag tillräckligt romantisk för att fälla en tår när de står två unga vid altaret, hur som.
April 19th, 2011 at 4:12 pm
Vad kan kalaset ha kostat mig personligen, Gabrielle? Och vad fick jag för pengarna?
April 19th, 2011 at 6:18 pm
“äskat anslag” ska de ju heta på gammelsvenska, när man menar att hovet kräver mer…
Ja du, Malou. Jag tror till exempel att jag fällde ett par dyra tårar där vid filmningen av själva vigseln. Det var betydligt mer värt att tåras vid mitt eget bröllop.
Men, Gott sei dank, finns det större problem här i världen.
Och folks behov av ritualer är ju oomtvistat, särskilt i orostider.
Sen finns det helt olika bud om vad vigselyran betytt för svenska folket: Blev man mer eller mindre republikan efteråt? Fråga Lennart.
I alla fall står det klart att man blev mer republikan efter Vad-gör-Kungen-i-Svängen-boken.
April 19th, 2011 at 8:12 pm
Är du en sån lipsill, Gabrielle…? Det trodde jag aldrig.
Jag kommer visserligen att kolla bröllopet på teve, men som alltid i hopp om att nåt kommer att gå ordentligt, massivt fel – inte i meningen bomber och blod och jämmerdal, utan mer att drottningen snubblar på Philips sabel och drar med sig Ed Miliband i fallet, följt av en elitistisk kedjereaktion, så att hela etablissemanget till slut ligger krälande och hjälplösa och halsbensbrottande på Westminster Abbeys krackelerade stengolv, som i en av Hogarths värsta, svartvita, opublicerade mardrömmar, och alla ropar de “Dimbleby! Huffington! Murdoch! Help!” – och allt detta inför tolv miljarder tittare, främst i bortre orienten… eller bortest i främre orienten…
Det är vad jag hoppas på. Vad hoppas ni på?
April 19th, 2011 at 8:37 pm
Jag hoppas de får ett riktigt fint bröllop, ett sådant som alla älskande par förtjänar.
Och jag hoppas att solen ska skina över dem på deras stora dag. 🙂
April 19th, 2011 at 8:43 pm
Malou, jag tror du och jag är ljus och mörker, yin och yang… helan och halvan…
April 19th, 2011 at 9:58 pm
Gunnar,
jag är ingen lipsill, utan en riktig torris när det gäller tårar, de kommer bara i genuint arketypiska stunder, som just vid bröllop, krig, skilsmässor och tsunamiska lidanden.
Men, for the sake of a good story: Du kan ju alltid hoppas på att hon gör samma blunder som Diana och säger att hon vill gifta sig med Philip, och inte med lillprinsen.
“Yes, I do take this Philip”…ähups…vad heter han nu?
April 21st, 2011 at 8:56 am
Tack för ett gott skärtorsdagsförmiddagsskratt. Jag ser den där scenen som du målar upp i Westminster abbey framför mig och njuter. Är jag en elak person då – skadeglad? Egentligen måste jag ju säga att engelska kungahuset bryr jag mig väldigt lite om. Det är det svenska jag vill ha bort.
Dessutom fick jag i ditt påföljande inlägg lära mig uttrycket “dedicated underachievers”. Bra uttryck. Alla kanske hört det tidigare men för mig var det nytt.
Glad Påsk!