Jag öppnade ett nytt bankkonto idag. Under den nära timslånga proceduren – som egentligen är mer sales pitch för olika finansprodukter än något annat – sa vid ett tillfälle min nya kompis Ahmed: “Jag ska nu ta en titt på din credit rating, Gunnar…” och så klickade han med musen.

Jag tänkte, “Oh shit…”

Pling, sa till slut datorn, och Ahmed utbrast: “Perfekt! Du har en perfekt credit rating!”

“Jag tror jag vet varför,” sa jag.

“Varför då?” sa Ahmed.

“Jag har inga pengar,” sa jag.

Ahmed såg inte det roliga. Efteråt tog jag en espresso på cykelfiket “Look mum, no hands!” Namnet kändes ovanligt passande, av nån anledning.