Man saknas i Laholm
Categories: Svenskt allmäntSunday, Mar 6, 2011
En roman publiceras i Göteborgs-Posten…
Det aktiva sökandet efter en 31-årig man i Laholm som anmälts försvunnen avbröts på söndagskvällen utan resultat.
Han anmäldes försvunnen i lördags kväll och sågs senast i fredags kväll då han lämnade bostaden för en promenad. Anhöriga anmälde försvinnandet.
-Vi har sökt igenom vad som kan anses rimligt, säger Fredrik Wihlborg, länsvakthavande för polisen i Hallands län.
/ TT
March 7th, 2011 at 7:42 am
Jag läste din rubrik lite slarvigt och fick den till: “Man saknar Laholm” och sedan såg jag ordet “roman” och tänkte, jaha, något nostalgiskt-ironiskt om den svenska småstaden. Och “Wihlborg” var väl ett rätt bra romanfigursnamn i en sådan roman….
March 7th, 2011 at 8:00 am
Min feltolkning av rubriken var att Gunnar saknades av laholmsborna…
March 7th, 2011 at 9:22 am
Bodil: precis! “Kommissarie Wihlborg sög på sin pipa en stund, och kisade med ögonen genom rökmolnet. Därinne någonstans var problemet på väg mot sin lösning…”
Lennart: där har vi ännu en bok… Varför Pressylta behävs mer i Laholm än någon annanstans…
Men också för att det är sådan vemodigt svensk text, tycker jag… Här är inget signalement, ingenting annat än att han var/är 31.
Han var 31 och försvann. -“Vi har gjort vad rimligt vi kan…”
March 7th, 2011 at 9:55 am
Den klassiska Laholms tidning skriver i dag:
“Enligt polisens signalement är mannen lång, smal, har mörkt långt hår samt bär glasögon. Vid försvinnandet bar han en brun jacka och ljusa byxor.”
Och:
“- Vi tror att han håller sig undan, precis varför vet vi inte men förhoppningsvis ger han sig till känna om inte alltför lång tid, säger Mikael Sandin, insatsbefäl på Laholmspolisen.”
Jag anar att polisen har en viss personkännedom.
March 7th, 2011 at 9:58 am
Tack för det, Lennart. Pressylta håller korpgluggarna öppna.