“Love is just a four-letter word”
Categories: KulturelltThursday, Mar 24, 2011
Tyvärr har jag aldrig hört Dylan själv sjunga den, vet inte ens om nåt sånt existerar. Men sången “tillhör” sedan länge Joan Baez, och som veteranerna bland er vet är JB inte en favorit (tycker bara inte om rösten). Det är dock en extremt välkomponerad sång, till och med för att vara Dylan, som kan sina sångtextiga strukturer. (Och texten: “…and it is very, very weird indeed / to hear words like forever plead…”)
Hur som helst, här är en underlig version av den. Den kommer från ett teveprogram från 1970-talet, när en av mina idoler Earl Scruggs åker runt bland folk och spelar musik (bland andra Dylan själv). Men här sitter Earl och hans extrembegåvade son Randy Scruggs med Baez i hennes vardagsrum och kör igenom en vardagsversion av sången. (Kolla bland annat Randys solo, det är inget märkvärdigt alls, men därför så mycket mer imponerande: enkelt och smärtfritt…)
Det underliga med versionen är ju då (ju) den spanska översättningen… helt underbar, helt korrekt (vad jag kan se), och helt nonsens! En av de mest lyckade kulturkrockar jag känner! Klicka och njut!
March 25th, 2011 at 1:04 pm
PS: Jo, ett fel… spanskan tror det är “pages” som blir “turned” i sista versen, när det är “tables”… kalla det “omtolkning” kanske….
March 25th, 2011 at 10:21 pm
Jag kan inte heller med Joan Baez. Vad hon än gör låter det ungefär som när min lågstadiefröken tog fram gitarren, la benen i kors och sjöng lite ”poplåtar”.
March 25th, 2011 at 10:30 pm
Oj, jag anar djupa trauman här, Lars H…
Jag tycker Joan Baez är, ja, som om det bara är vibrato och inget mer, rösten har liksom inget “innehåll”, det är en tom plåtburk… metallisk, robotisk… jag vet inte…
Jag tycker hennes syrra var mycket bättre:
http://www.youtube.com/watch?v=tfKRit4Gq5Y&playnext=1&list=PLF6721C1CDB6BDCF8
March 25th, 2011 at 10:58 pm
Syrran är bättre, men det är ändå för mycket skolfröken eller lägereld för min smak. Jag gillar nog tuffare brudar, helt enkelt. Marianne Faithfulls version av samma låt är ju förkrossande överlägsen.
March 26th, 2011 at 7:13 am
Jag gillar Joan Baez.
March 26th, 2011 at 2:02 pm
Och jag har en vän vars far föll i tårar när han hörde Joan Baez sjunga, ovanligt redan på den tiden.
Själv tyckte jag alltid om henne, för allt hon stod för. Och nu känns det som en retrosväng att höra grabbarna dissa henne. Det gjorde man alltid då också i den generationen i Sverige.
Samtidigt kan även jag ta ett steg tillbaka inför det där klockrena i hennes röst, jag tycker hon är bättre när hon joinar andra. Men på Youtube-inspelningen är det bara för skruttigt ljud, mes amigos conquistadores.
March 26th, 2011 at 5:42 pm
Jag håller nog med damerna här i huvudsak men framför allt är jag förundrad över de positiva omdömena om systern (Var det Mimi hon hette?) Det verkar ju rena melodifestivalen.
Men kanske var det hennes dåliga omdöme att ge sig på Lucy Jordan som gjorde det. Jämförelsen med Marianne Faithfull blir ju förödande.
March 26th, 2011 at 6:18 pm
Det står var och en strålande fritt att gilla Joan Baez. Jag tycker hon är hur trevlig som helst, hon gillar barn och husdjur, och ställer upp på mer eller mindre alla kampanjer jag själv skulle ställt upp på, om jag blivit tillfrågad. Det är bara det att hennes röst inte gör nånting för mig. Precis som med Ella Fitzgerald, för övrigt.
Vad gäller Marianne Faithfuls version av Lucy Jordan tycker jag nog att dess överlägsenhet bara matchas av det lite orättvisa i att jämföra en i-princip-folkröst med en i-princip rockröst. Precis som det var lite orättvist härförleden att jämföra äpplet Gary Moore med päronet Prince, i gitarrspelarhänseende.
March 26th, 2011 at 6:31 pm
Och, för övrigt, Gabrielle: klockrent är det minst av allt! Lyssna bara på ansatsen till just “Love is just…”. Flat som en pannkaka. Starka vibraton tenderar att dölja a multitude of sins… Fråga Sade, bara.
March 26th, 2011 at 8:36 pm
My sin: Erkänner att jag inte lyssnat så noga…det fanns något bättre på andra kanalen:)
http://nydahlsoccident.blogspot.com/2011/03/ensamheten-viljan-och-ut-flykten.html
March 26th, 2011 at 9:19 pm
På sätt och vis är nog de flesta jämförelser i grund och botten djupt orättvisa. Men det är väl ändå det smak till syvende och sist handlar om: att jämföra just äpplen och päron. Såvida man nu inte är musik-, konst- eller litteraturhistoriker och eftersträvar något slags objektiv bedömning.
För säkerhets skull vill även jag förtydliga att jag inte har något emot en massa hedervärda saker som Joan Baez stod och säkert fortfarande står för. Jag har flera vänner vars sångröster är under all kritik men vars personligheter och vänskap jag värderar mycket högt ändå.
March 26th, 2011 at 9:32 pm
Lars H: kunde inte sagt det bättre själv. “Sjung falskt, sann vän!”