Här har vi det här landet – in a nutcase…

Då sitter man alltså vid bordet med sin första morgonfika, och scannar The New Year’s Honours List, för att se om man äntligen kan få sig den titel man så ideligt förtjänar… Men, nej, som vanligt: ingen strumpebandsorden, ingen knektkommendör, ingen sir ditten eller sir datten.

Men så stannar blicken, och vidgas till serveringsfatstorlek, vid ett ställe i CBE-listan: Professor Katharine Hamnett. Designer. For services to the Fashion Industry. (London, E8)… Hon skymtar här till vänster, med ett rätt vältajmat budskap, syns det mig.

Vi bor praktiskt taget grannar i Hackney, har känt varann i 120,000 år, på Mallis våra barn sina somrar lekt, och Katharine är så klart en helt igenom organiskt helylle-Mensch som verkligen lever och arbetar enligt hårddragna principer om miljövänligt och fair trade och alltihop, och dessutom fått betala priset för det många gånger, och som har sin “58% Don’t Want Pershing”-tröja på sig när hon träffar Thatcher och sin “Ut ur Irak”-dito när hon träffar Blair…

Och som man idag har all rätt att kalla Commander of the Order of the British Empire. Ha! Det här har hon inte hört det sista av!

Nej, det är bara att gratulera, ärligt talat. Jag tycker en del av dom som vägrar alla hedersbetygelser av den här sorten – Alan Bennett och Benjamin Zephaniah, till exempel – ibland gör det med en självgodhet som blänker lika ivrigt som medaljen dom annars skulle fått.