“Dachau blues / dose po’ Jews” [Trout Mask Replica]
Det kommer snart en längre appreciation av giganten Beefheart, om Gudrun vill och byxorna håller, och om jag får några sekunder över.
Detta är ett slags cross-referenced bidrag till en intressant diskussion hos Bodil om ursprungen till orden “torg” och “gård”.
Förkortningar:
OE=Old Enlish/Anglo-Saxon … O Fris=Old Frisian … OS=Old Saxon … OHG=Old High German … ON=Old Norse … Gmc=Germanic … OSl=Old Slavonic …
Julen ser ut så här på Pressylta.
Fram till och med julafton en massa stök i tomtefabriken. Lite eller inget skrivet, lite eller inget kommenterat, få eller inga barn gjorda.
Mina traditionella profetior för nästa år, som jag brukade skriva i mellandagarna, kommer för överskådlig framtid (geddit?) att utgå. Jag kämpade tappert med förra årets, och halvlyckades. Dessutom, som vanligt: verkligheten har tagit överhanden. Jag menar, Anna Ardin… Satiren är realpolitikens oäkta son.
Däremot vill jag erbjuda alla trogna prenumeranter en liten trevlig halvtävling kallad POOSLVPEMV (1) – med bokpriser!
(Vad POOSLVPEMV (1) betyder…? Your guess is as good as mine. I only work here.)
Dessutom några erotiska grötrim. If you’re lucky.
Det lackar ju mot hjul, så jag tänkte bjussa på lite frågesport i afton.
Fast allmänbildningsfrågor är ju numera omöjliga. Allt går att googla. På pubquizzar blir man utslängd om man haffas med mobilen i hand, till exempel.
Den som kan bevisa att han/hon/det inte använde Google (eller nåt Wiki, eller nätet överhuvudtaget) för att svara på följande frågor vinner det förnämsta pris som Pressylta någonsin kan utdela: en puss.
(1) Varifrån kommer uttrycket “blue moon”, som i “once in a blue moon”, dvs. ytterst sällan?
(2) Vad har lava, vispgrädde, blod, målarfärg, nagellack och ketchup gemensamt?
(3) Vad är – egentligen – en “schmuck”?
Återigen understryker jag att jag inte går i god för alla åsikter som formuleras i länken, men det är värt att lyssna på, den här gången från Naomi Wolf i Huffington Post:
Keep Assange in prison without bail until he is questioned, by all means, if we are suddenly in a real feminist worldwide epiphany about the seriousness of the issue of sex crime: but Interpol, Britain and Sweden must, if they are not to be guilty of hateful manipulation of a serious women’s issue for cynical political purposes, imprison as well — at once — the hundreds of thousands of men in Britain, Sweden and around the world world who are accused in far less ambiguous terms of far graver forms of assault.
Wolfs slutsats: antingen är jakten på Assange ett epokgörande framsteg i jurisprudensen kring våldtäkt, eller också är det nåt mer mysko. Det finns inget mitt-emellan, liksom.
. ..så är Aftonbladet, bland andra, särskilt imponerad av att omvärlden nu riktar blicken mot Sverige… Headline på BBC News online, tixempet. AB:s ingress: “Sverige hamnade på världskartan”…
Sheesh… Inte bara Abba. Kostymläge.
Sverige framstår ofta som en trettonårig tjej med tandställning som undrar om hon någonsin kommer att bli attraktiv i ögonen på trettonåriga killar med tandställning.
Det är bara Israel och Sverige som är som tunnhudat måna om vad andra tycker om dom. Och i ett av dom fallen kan jag förstå varför.
Ena veckan vinner man pris, nästa vecka blir man kontextualiserad. Apropå min länk häromdan om anklagelserna mot Anna Ardins anklagelser mot Julian Assange. Den här artikeln i Expressen om “Israel Shamir” – en man med fler citationstecken än du har ätit varma middagar – och hans son Johannes Wahlström, av Ordfront- och Aftonbladetnotoriskhet, föranledde bloggaren Nemokrati att jämföra Shamir med – wait for it – Gustaf Ericsson…
Gustaf Ericsson som self-hating Jew… Who’d’ve thunk it?
Visserligen har Matt Dunhams AP-bild färdats jorden runt tretton varv, men ändå… -“Off with their heads!” skanderar mobben, och skakar om Rollsen tills fjädringarna gnisslar i smärta. Någon sticker in en käpp genom en öppen ruta och påtar på Camilla. Poliseskorten har gått upp i rök.
Deras ansikten, alltså. Precis så såg Ludvig XVI ut i just det ögonblicket, och tsar Nikolai, för att inte tala om makarna Ceaucescu i sekvenser av den berömda videon. Någon har tappat kontrollen. Oväsen, käppar, svart myller. Det svaga, rytmiska dunket av historien på marsch.
Den generation som aldrig har varit med om ett upplopp är en fattig generation, det vet vi alla. Tyvärr är det inte särskilt mycket bevänt med studentprotesterna i London just nu. Jag såg början av det när jag hade en voice-over i Soho i eftermiddags (Swedbank, jag spelade en ekorre) och det var så snällt och belevat som det ville vara.
Dom som håller på just nu, på Victoria Street och vid Supreme Court, är tevekravallarna. Man känner igenom på att mediegänget som filmar dom när dom pangar rutor är c:a tre gånger större. Det här är solid medelklass, deras pappor är advokater, dom blir frisläppta om ett par timmar.
Jag länkade en gång till en Guardianartikel om några Plane Stupidaktivister: klicka, titta på bilden och lysssna på namnen. Jag citerar mig själv, som vanligt:
[Bildtexten] är en liten roman. Av Galsworthy, kanske. Rollbesättningen – “Juliana Napier”, “Tilly Gifford”, “Dan Glass” – i just den här revolutionen handlar definitivt inte om Emile Zolas stinkande proletärmassor som kommer uppvältrande ur gruvschakten eller Käthe Kollwitz hungerdöda arbetarmödrars eländesplågor på barnhemmets lortigbeflugade lergolv. This is class, dear boy. The right address.
Alla revolutioner är visserligen medelklassrevolutioner, men ibland blir det lite väl – hmmm – obvious.
