Här går man och vinner pris…
Categories: KulturelltWednesday, Nov 24, 2010
Och jag har Lennart att tacka för denna sällsynta va-ska-man-säja utmärkelse. Senaste gången tror jag var när jag vann tresteg i Högsboskolan, klass 6B, fast mina rivaler var rätt hopplösa, i den meningen att ingen annan ville hoppa tresteg. Men ingen annan ville ju skriva ‘Hamlet’ heller, så en merit är det väl för både Shakespeare och mig, ändå, trots allt.
Nu följer på denna körsbärsheder ett antal uppdrag. Det är som att gifta in sig i kungafamiljer: aldrig gratis. Först måste jag vidarebefordra priset till fem andra bloggar. Jag väljer följande, ur min bloggrulle, därför att ingen av dem är förmögen att skriva en ointressant text: Andrew Brown, Bengt O, Rasmus Fleischer, Erik Stattin, Johan Lif (när han väl får tid att skriva), och Bodil Zalesky.
[Nej, för helvete, det innebär inte att dom andra i min bloggrulle skriver ointressant… Oh, forget it…]
Sen ska man välja tre favoritförfattare, samt en bok av varje. Listan hade sett annorlunda ut igår, och helt väsensskild i morgon. Men ändå. Here goes:
Furst Krapotkin: “En anarkists minnen” (Ljus 1907)
C.S. Dahlin: “Minnen” (Förenade Tidningars Förlag AB 1933)
Bengt Anderberg, et al: “Kärlek 1-14” (Forsbergs förlag 1965-1970)
November 24th, 2010 at 10:54 pm
Det är bara att gratulera till ett mycket välförtjänt pris. Jag vet ju, sen i morse, hur ljuv, om än flyktig, segerns sötma är. Bara ditt sätt att (efter en klädsamt ödmjuk inledning) obesvärat skutta upp ur trestegsgropen till Shakespeares höjder är värt ett pris i sig, tycker jag. Snyggt!
November 24th, 2010 at 10:59 pm
Lars H: Your humble servant.
November 25th, 2010 at 7:01 am
Hej Gunnar,
tack för kakan – det känns som en särskild ära att bli tilldelad kaka (eller kex) nummer sex, när det bara finns fem (att ta hem). Jag bjuder förstås igem – det får väl bli bloggrulltårta då.
November 25th, 2010 at 7:33 am
Ja, matte får jag å andra sidan säkert aldrig nåt pris för…
November 25th, 2010 at 4:23 pm
Gunnar, nu ska du inte vara elak mot Bodil! Fy skäms.
November 25th, 2010 at 7:10 pm
Man får tacka. Visserligen har jag bemödat mig om att skriva ointressanta texter om akademiledamöter från 1800-talet , obskyra amerikanska och österrikiska politiker och marmorarbetare från Söder men tydligen inte lyckats om jag får tolka dig bokstavligen.
Graham Greene, Jolo och jag gillar det tråkiga. Detta nådervedermäle skall sporra mig att fortsätt på den linjen.
November 25th, 2010 at 7:14 pm
Nej, tyvärr, Bengt, du är ett totalt misslyckande på ointressantfronten. “There is something to be said for the recondite,” som David Kahn och jag en gång kom överens om. Nu ska jag gå och slå upp vad recondite heter på svenska.
November 25th, 2010 at 7:15 pm
Det “svårtillgängliga”.