En olycklig historia
Categories: Kulturellt, SpråkTuesday, Jul 20, 2010
Av skäl som jag inte ska besvära er med så håller jag på att läsa om kärlekens egenskaper som dom definierades under den italienska renässansen, och hur dessa idéer härleds från skolastikerna, Aristoteles främst. I dessa sammanhang spelar ordet accidente en mycket framträdande roll. Inunder detta enkla ord öppnar sig emellertid avgrunder. Jag slog upp “accident” i SOED och fick till min förvåning reda på följande.
Vad som än händer… Att accidente skulle ha med slump, oförutsägbarhet och, möjligtvis, otur att göra är en senkommen (“late L.”) betydelseskiftning. Det har alltså med cadere/”fall” att göra – inte “fall” i höstlövsbetydelse, utan “infalla”/”inträffa”.
Vilket för övrigt leder tankarna till en av de mest eleganta kryptiska ledtrådarna jag sett i ett engelsk korsord: “Fall asleep” (6). Lösningen är “elapse”, alltså ett anagram på “asleep” vilket antyds med ordet “fall” i betydelsen “falla sönder”, men “fall” blir förstås också definitionen i betydelsen infalla/förflyta/förgå.
Det märkliga är ju att “Anything that happens” är en kategoridefinition i SOED, därav den romerska ettan. Den allra första gruppen betydelser är gloriöst vag och dimmig och allomfattande. Det är som att slå upp “olyckshändelse” SAOB och hitta definitionen “sb. Vad fan som helst, mer eller mindre”. En middagsbjudning, till exempel, är det en olyckshändelse? Jajamen. Ett planerat kejsarsnitt? Absolut. En sufflé gjord på päron och körsbär? Ja, särskilt suffléer!
Var, som någon sa, kan väl detta sluta?
July 20th, 2010 at 8:36 pm
Du rör dig på de djupaste vatten. Accidens som filosofisk term kommer från latinska översättningar av Aristoteles och berör ontologiska beskrivningar av tinget och dess natur. Fråga mig bara inte hur.
Även begreppet “fall” är bråddjupt. Typ Wittgensteins berömda inledande satser i Tractatus: “Die Welt ist alles, was der Fall ist. Was der Fall ist, die Tatsache, ist das Bestehen von Sachverhalten.”
Återigen: Fråga mig inte hur. Men din sista mening ovan sammanfattar väl grundproblemet: Var kan väl detta sluta?
July 20th, 2010 at 9:56 pm
Vilket ger en uttömmande förklaring till varför en av huvudpersonerna i en roman jag just översatt färdigt är en sån utomordentligt tråkig figur; “It’s a world of accidents” är hans grundläggande tolkning av tillvaron.
July 21st, 2010 at 6:31 am
Som Frank Perry också påpekade i samtal igår kväll, vad gäller “fall”: det är inte uteslutande fråga om fall som i “time falls”/”time elapses” för att beskriva “cadere”. Den viktiga biten är prefixet ad/ac, vilket snarare gör “befalls”, alltså ett skeende med en plötslig början, som i vårt “inträffa”, “infalla”.
I mitt studiefall (ähem…) kommer accidente från Aristoteles via Averroes. Kortfattat ligger kärleken “latent” (“a formed trace” hos Pound) i människans “sensate”/djuriska medvetande. En accidente, något som infaller, får den att förvandlas till “intelletto possibile”, där den nästan (men inte helt, vad jag förstått) blir synbar.
Allt detta med utgångspunkt i Cavalcantis ‘Donna mi prega’, vilken är min sommaruppgift i livets hårda skola.