Bara en till, sorry, sen blir det mer sex och droger igen… Jag tror att varje vettig, läskunnig människa som vill rangordna Flann O’Briens romaner kommer fram till att At-Swim-Two-Birds är mästerverket och att The Third Policeman kommer tvåa. Jag tror det är Beckett som rapporterar att när Joyce läst färdigt ‘At-Swim-Two-Birds’ la han ifrån sig boken och sa med det djupaste gravallvar han kunde uppamma: “This is a very funny book.” Joyce blev helt enkelt sur. Jättesur.

Det är emellertid tredjeplatsen i rangordningen varom de lärde tvista. Jag står med vardera fot i båda de läger som vill ranka The Hard Life och The Dalkey Archive. Vissa dagar är det den ena, vissa dagar den andra. Och är inte det nåt av det bästa man kan säga om en romanförfattare, att man för evigt tvekar vilken är hans/hennes tredje bästa? Men om det gäller dedikation, så vinner ‘The Dalkey Archive’ rakt av:

I dedicate these pages
to my Guardian Angel,
impressing upon him
that I’m only fooling
and warning him
to see to it that
there is no misunderstanding
when I go home.