Känslor i friläge
Categories: UncategorizedSunday, Apr 4, 2010
Varje människas död är något att beklaga, och bör leda till allvarsamma tankar om den flyktiga caprice som är ett mänskligt liv. Men nyheten att herr Eugene Terre’Blanche har blivit ihjälslagen och hackad till döds har gjort det fenomenalt svårt för mig att lokalisera exakt var någonstans den sorg finns som jag möjligtvis borde känna inför ett så brutalt slut på en människas liv. Men jag hittar inte ens någon empati. Mina känslor är i friläge.
April 5th, 2010 at 1:07 pm
Gunnar, det är en sak att vara motståndare till våld som politisk metod. Den mannen predikade just våld, där han satt på den vita hästen med svastika-fanan i handen.
Så varför skulle man gråta vid hans grav?
Däremot bekymrar det mig att Sydafrika tycks på väg mot en utveckling som är alldeles för lik den i Zimbabwe. Såg att ANC:s ungdomsledare var i Harare och talade om att hämdens stund var inne, och att man i Sydafrika inte bara ville konfiskerade farmerna, utan också gruvorna. När man säger så, är det väl uppenbart att det är motsättningen mellan svarta och landets övriga befolkning man vill elda på.
Många talade länge om den “fredliga förvandlingen” av Sydafrika, och om Mandela som ett slags Messias. Tids nog lär vi bli varse att det inte är hela sanningen. Om det ens är en del av den. Jag kan i mitt hjärta förstå varför fattiga daglönare tröttnar. Och jag kan inte spilla några tårar för den vidrige mannen. Ändå är det ett av många tecken på att nya sociala krafter håller på att frigöras i Sydafrika.
April 5th, 2010 at 1:38 pm
Kan knappast hålla med mer, Thomas. Och just Julius Marema verkar vara en hängiven troublemaker, som inte minst gillar att återuppliva dom gamla “shoot the boer”-sångerna från apartheidtiden. Om Sydafrika generellt, som sagt: hope for the best, but prepare for the worst.