Sanning och konsekvens
Categories: KulturelltTuesday, Mar 2, 2010
Så Ryszard Kapuscinski ska ha månglat en massa hittepå… Detta enligt en ny polsk biografi. Handen på hjärtat, hur många av oss blir chockade av ett sådant avslöjande? Det har liksom alltid känts som att man tar Kapuscinskis böcker ur faktahyllan, men läser dom i den skönlitterära avdelningen. Han påminner om den där Pär Rådströmfiguren som berättade för sina arbetskamrater om alla stora händelser han hade bevittnat i sitt liv, men: “Det var när han till slut berättade om sina insatser under Sundsvallsbranden 1879 som misstankarna började gro…”
March 3rd, 2010 at 1:38 pm
Se även denna långa, skeptiska recension hämtad ur Times literary supplement:
http://www.richardwebster.net/johnryle.html
Jag har gillat Kapuscinski sedan jag hittade honom i Granta för länge sedan, och har uppfattat honom som trovärdig.
March 3rd, 2010 at 3:04 pm
John Ryles TLS-text är utan tvekan begrundansvärd… Tack för det.
March 10th, 2010 at 8:15 am
“Kejsaren” är lysande, både som reportage och som roman, men jag har alltid tyckt det var märkligt att John Updike, som recenserade den, trodde att dess monologer och berättelser av framstående hovmän och selassianer som gått under jorden skulle vara ordagranna, att den aforistiska skärpan och elegansen i deras berättelser skulle representera en ren uppteckning av vad de sade till Kapuscinski. Jo, han uttrycker faktiskt det som en självklarhet i sin recension (som sen hamnade på baksidan av pocketutgåvorna). Det var väl uppenbart att RK fixade till språket, gjorde detaljerna mera slående och att den salta ironi som glider fram under deras historier främst härstammar från honom, inte från hovmännen. Även om de kan ha inspirerat den?