Ola Larsmos DN-artikel idag, med anledning av den utställning om rasbiologin han medverkat till, innehåller ett faktum som jag kände till sen tidigare, men som ändå utgör något av ett mysterium. Om nu nån inte har nån vettig förklaring att komma med.

Det handlar om det faktum att riksdagen beslutade att avkriminalisera homosexualitet mellan vuxna män år “1944”, enligt Larsmo. Jag har för mig att riksdagen tog beslutet under 1943 och att lagändringen trädde i kraft 1 januari 1944. Men det förändrar inget i sak, direkt. Mysteriet ligger förstås i den historiska kontexten. Det juridiska och politiska förarbetet till riksdagsbeslutet måste alltså ha ägt rum under de föregående 12-18 månaderna, det vill säga processen måste ha igångsatts, säg, tidigt 1942.

Mitt under brinnande krig, omgivet av tyskockuperade Norge och Danmark, fortsättningskrigets Finland, med invasionshotet i högsta grad verkligt (februarikrisen 1942, t.ex.), med Barbarossa i full gång, “upphetsningen” bland tyskvänliga officerare, och så vidare, och så vidare – varför i hela friden beslutar man att ägna värdefull politisk, parlamentarisk och juridisk tid och energi på något så helt och hållet out-of-left-field, något så radikalt ovidkommande (ett humant beslut, visst, säkert välkomnat av många, visst, men ändå…).

Kan det vara så att Keijne/Haijbyhärvorna hade något med saken att göra? Båda affärerna stod ju lite grand på sparlåga under krigsåren, och Keijneaffären som vi känner den idag tog inte sin egentliga början förrän strax efter kriget, även om rollfigurerna under tiden flitigt arbetade på the back story, så att säga, inte minst i och kring pojkprostitutionen i Stockholm. Med såpass labila figurer som Kurt Haijby och andra av dessa rollfigurer, liksom Arbetarenjournalister som börjat snoka, och poliser börjat fatta misstankar, så krävdes det väl inte nån större talang för kemi för att inse den här brygden förr eller senare skulle explodera, och att bl.a. höga politiker då skulle hamna i riskzonen.

Är det lite för konspiratoriskt att tro att lagändringen också hade ett slags förebyggande syfte?