Schottan ut, Wiman in
Categories: Svenska medierFriday, Feb 19, 2010
En “Senior Culture Columnist” ska Maria Schottenius bli, efter att ha gått av som DN:s kulturchef. Det är inte fy skam det. Närmaste jämförelse inom försvaret är väl brigadgeneral. Jag är en Senior Culture Columnist, du är en Senior Culture Columnist, han/hon/det är en notisskribent på Sala Allehanda.
Bjussar inte den engelska titeln på sånt här 25-öresraljerande? Särskilt som det är lite granna fel, och lite granna malligt, att kalla det “Culture”. “Kultur” i anglosaxiska tidningssammanhang är nästan alltid “arts” eller “the arts”, så “Senior Arts Columnist” hade låtit mer korrekt och inte fullt så pretentiöst.
Men Wiman kan nog bli bra. Jag förutspår också att Malte Persson går över till DN förr snarare än senare. You read it here first.
PS: Ni som är kremlinologer bör förstås också notera att Wiman i sin Expressenblogg är väldigt smickrande mot Lars Linder. Accepterar man jobbet som DNkulturchef så accepterar man också la longue durée.
February 19th, 2010 at 8:16 pm
Wimans löfte om att DN Kultur under hans ledning ska bli ”lite snabbare, lite mer aktuell, lite underhållande” (väldigt mycket ”lite” där) låter ”lite” trist i mina öron. Får se vad han kan göra med hårt ansträngd budget. Det är väl sånt som kallas ”utmaning”.
För övrigt hoppas jag att du har sett rätt i din kristallkula och att Malte P följer med Wiman till DN.
February 20th, 2010 at 1:05 pm
Lustigt bara (angående det Wiman säger i Expressen om tidningsbytet) att Expressen för honom är barndomshemmet och att han mamma var hemma i DN. Men han växte kanske upp med sin pappa. Eller så är Expressen en plats där man håller DN.
February 20th, 2010 at 3:48 pm
Wiman kan vara kul att läsa ibland men jag ger inte mycket för den fryntliga och blint positionerande stil som har blomstrat på Expressens kultur under de sista tio-femton åren. De är ironiska hela tiden men vet aldrig vad de är ironiska *mot*, vad de ska ha det till! Det är, som Karin Boye en gång sa, tröttsamt med folk som alltid måste skoja till det och aldrig kan ta något på allvar.
Nu anser förvisso Wiman, Salka Hallström Bornold, Dilsa, Sigge och andra som rört sig i Expressenakvariet att de har allvarliga hjärtefrågor, men det är en väldigt smal ljuskägla och debatt förs idag på Expressen bara när det finns en väl inarbetad biff mellan två skribenter så att alla redan vet, eller mellan en av deras egna och någon som all vet är gängets antipod, t ex Leif GW Persson eller Andreas Malm.
Jag menar för all del inte att DN har varit så bra de sista tio åren. Den har förlorat massor iu tyngd framförallt sen de gick över till tabloid, ett skifte som bidrog mer än något annat till att strypa debatten inne på sidan. men de har i alla fall haft en ambition att det som skrivs ska vara reflkterande och drivet av verkliga argument, inte bra av Jag-jag-jag och en massa halmdockor. Det är just det behagsjuka poserandet som Wiman kommer att ta med sig in för att styra upp DN – plus ännu mera melodifestival, krönikor och dokusåpaserier – och då kommer det att bli helt ointressant.
February 20th, 2010 at 6:17 pm
Intressant, Magnus. Mina intryck härifrån får en hel del bekräftelse i dina ord. Jag var först rätt imponerad av DN:s tabloidisering, men har kommit på andra tankar. Med risk för tjat syns det mig att Berlinern är det som kommit segrande ur formatstriderna.
February 20th, 2010 at 7:30 pm
Ja, broadsheet alla gånger – och vi kommer säkert att få se någon tidining gå tillbaka till det formatet. En annan sak som märks är ju att om det tidigare fanns en vänskaplig konkurrens mellan DN och Expressen så har tonen mellan journalisterna på tidningarna (det finns helt klart en tydlig “vi-känsla” även bland frilansmedarbetarna på vardera bladet) efter så där 2005 övergått till verkligt förakt och hat. Det syns bättre på deras privata bloggar, men det kryllar verkligen av exempel på hur Expressenfolk (isobel och Linda Skugge t ex) skriver eller insinuerar att DN är omoralisk, stendöd, lögnaktig, fast i ett förstockat Times-ideal för hur man gör tidning. Och omvänt skulle jag tro, även om det inte är så många DN-människor som bloggar så skymatr den där oviljan ibland på DN Kultur.
Uppenbarligen hatar många på Expressen exempelvis Göran Rosenberg, Ulrika Kärnborg och – Maria Schottenius, både som personer och för de ramar man uppfattar att de sätter för (kultur)journalistiken. DN verkar stå för alla som inte har älskat dokusåpor och Stureplanskultur som dessa förtjänar.
February 20th, 2010 at 7:56 pm
Nej, jag menade Berliner, alltså Guardian- och Le Mondeformatet, mitt emellan tabloid och broadsheet. Broadsheet känns numera (och känsel har jävligt mycket med det att göra) som att veckla ut sänglakan. Men, visst, jag ser gärna dess återkomst.
Den där avogheten mot DN. Hade jag varit nytillträdd DN-kulturchef så hade jag gjort det till en principfråga att Satsa På Arrogansen (SPA). Dvs. kör hela tiden attityden “Vi är bäst, fuck the rest of you sad sacks!” Det finns inget som retar alla andra så mycket. Och det finns inget som säljer tidningar så mycket.
February 22nd, 2010 at 6:43 am
Jo, men då ska man ha någon täckning för den arrogansen. Just fanziniseringen av Expressen (och andra tidningar, för det här är ju en problematik som gäller hela branschen), det ständiga förstuckna vädjandet ut mot publiken och de våldsamt sänkta kvalitetskraven är ju det som gjort dem irrelevanta. Expressen känns idag som den mest interna kultursidan i Sverige, både genom det fnissiga tonfallet och genom den bild de odlar att ett jobb där i fyra månader är jämförbart med att sitta på The Face eller Vanity Fair för tjugo år sen. Det kan så klart kännas spännande om man är 20 och tittar lämngtansfullt på de glittrande tidningssidorna men om man har litet andra läsvanor känns den verkligen överspelad.
February 22nd, 2010 at 9:29 am
Magnus, återigen nickar jag i medhåll, eftersom dina insikter pingar mina åsikter en efter en. Vad säger du om det bredare perspektivet, dock? Jag nämnde i nåt annat sammanhang att “de våldsamt sänkta kvalitetskraven” är något man knappast ser i andra presskulturer – vilket är att uttrycka det vagt nog, men i princip menar jag kulturdelarna i främst brittisk press, fast också det lilla jag ser av tysk och fransk d:o. Visst är det kris i tidningsbranschen här också, visst har nöjestäckningen ökat dramatiskt de senaste tio åren, men det har inte skett på *bekostnad* av kulturens kvalitet, som det tycks ha gjort i Sverige. Tror du det stämmer?
February 22nd, 2010 at 12:19 pm
Visst är Sverige någon sorts ‘sonderfall’ där, i t ex Danmark, England, Frankrike har det seriösa materialet (som naturligtigtvis inte behöver skrivas på ett tråkigt och stillöst sätt) inte backat så som i Sverige. Har det att göra med att vi är en konsensuskultur och inte en diskussionskultur (som Frankrike påtagligt är)? Så att när det finns ett krav på¨att man ändå ska formulera egna synpunkter – eftersom personer och profiler säljer, snarare än nyheter, och eftersom vi vill göra uppror mot jantelagen – blir utvägen, efter en viss förl’ägenhet, att köra med personangrepp och schabloner och ställa sig in hos publiken snarare än att faktiskt *tänka* eller argumentera?
Eller handlar det om att vi har ett alltför litet antal ägare som dominerar, och att de inte längre vill ge plats för ambitiös kulturbevakning? Bonniers är ju ovanligt dominerande i Sverige och de verkar inte anse att det går att driva en kulturtidskrift i vanlig mening längre (nedläggningarna av Bibel och BLM) trots att man har ett stort överskott totalt vad jag förstår. Däremot finns det plats för hur många nischade livsstilmagasin med dyr inlagag och subventionerade abonnemang som helst. Det är ingen nyhet att den svenska medelklassen är svalt intresserad av bildning, litteratur, teater, film – annat än blockbusters – men det är den nog ofta i England, Belgien och Österrike också, ändå klarar de att hålla uppe en läsbar kulturbevakning och verklig debatt där. Så nej, jag vet inte. Den svenska samtiden känns ibland bedövad.
February 22nd, 2010 at 1:59 pm
Jag tror i synnerhet på din första föklaring. Jag känner ingen annan kultur som är så monologisk till sin karaktär. “Förlusten av det seriösa”, om man kan kalla det så, får därmed liksom en ripple effect, i att det kollektiva tonläget och den intellektuella nivån inte får visa för stora variationer överlag, varken utåt eller inåt.
Men det finns naturligtvis inslag av din andra förklaring också. Jag blir lika häpen varje gång jag ser exempel på att man t.ex. försöker bota sviktande läsarsiffror med mera nöje, mera livsstil, etc etc, när det så uppenbart finns en hunger efter seriös journalistisk (inte bara kulturd:o), som (ironiskt nog) t.ex. Zarembas genomslag visar gång efter annan.
När Dustin Hoffman och Laurence Olivier agerade tillsammans i Marathon Man, så ville Hoffman hela tiden insistera på att dom körde en massa Method Acting-övningar före, under och efter varenda scen. Till slut sa en utmattad Olivier: “Why don’t you try acting, dear boy?”
Man vill nästan säga samma: försök med lite riktigt journalistik, vem vet, det kanske funkar?
February 23rd, 2010 at 9:51 am
Det som har slagit publikt på den svenska bok- och nyhetsmarknaden (utom deckarboomen då) de senaste åren kan ju sammanfattas som blatteratur och bratteratur.
February 23rd, 2010 at 2:38 pm
Magnus, skriver Linda Skugge på Expressen fortfarande? Sist jag hörde talas om henne så skulle hon skriva näringslivskrönikor åt SVD:-).
February 23rd, 2010 at 4:43 pm
Thomas: Skugge gick ju till Aftonbladet också ett tag men Expressen var utan tvekan hennes huvudorgan under många år, både som jmrölnikör och bloggare; hon är dessutom själva urtypen för den sorts krönikör som Expressen har satsat på: ung (inte nu längre), aggressivt antinntellektualistisk och med sin person placerad långt framför sina argument. Många andra tidniungar har värvat samma typ (Fredrik Virtanen, Lisa Magnusson, Alex Schulman, Sakine Madon), men Expressen matchade fram Skugge och hennes betydelse som förebild går inte att överskatta.
February 23rd, 2010 at 6:25 pm
“jmrölnikör” – I like the sound of that! En ganska passande etikett.
October 22nd, 2010 at 9:59 pm
Senior Culture Something låter bra för Schottenius, grattis!
Om man aldrig skrivit en text som höjer sig över duktig gymnasiesvenska kan det vara bra att avgå med en titel, som åtminstone den är nyuppfunnen.
April 9th, 2012 at 10:19 pm
Kul detbatt. jag tillhör de som älskar broadsheet och djupt sörjer DNs tabloid och tabloidisering. Har bara blivit sämre och sämre sen den blev tabloid. Näe gå tillbaks till broadsheet och satsa på kvalite. Se på Politiken i Köpenhamn som behåller och utvecklar sig i broadsheet och får priser i mängder för det.
April 9th, 2012 at 10:30 pm
Politiken till Makten! Men t.o.m Weekendavisen klarar sig väl fint fortfarande?
April 10th, 2012 at 7:20 am
Det blev ett sånt där dèja-vu-all-over-again… gamla debatter blir som nya… ja, och dessutom hade jag ju (hittills) fel om att Malte P skulle gå till DN… Det går inte att lita på någon i dessa tider….
April 10th, 2012 at 2:42 pm
Jo, du kan lita på mig ; ) I alla fall i dessa tider, kanske inte sen…