Ickemodernist – and proud of it…
Categories: KulturelltWednesday, Feb 24, 2010
“When the British stopped trying to be modernists their art became more honest, more real and more significant – from the 50s painters to Gilbert and George to You Know Who,” bloggar The G:s konstkritiker Jonathan Jones idag. “Our artists are better at living in this world than they are constructing utopias – and perhaps that speaks well of them, and us.”
Ni ser vad jag har att kämpa mot. Här är lite “riktig konst” (“Man in a Wheelchair” av Leon Kossoff).
(I det vita utrymmet till höger kan ni ju alltid rita nånting själva. En gubbe, till exempel. Eller ett hus, med skorsten, som ryker.)
February 25th, 2010 at 7:04 am
Och det gäller inte bara konstnärer. En av de faktorer jag mest av allt saknar i dagens media och glitterkultur är det Johan Asplund kallade “undran inför samhället”, I dagens mainstreamtidningar, tv och mediebloggar ställs sällan några borrande frågor, vare sig till makthavare eller kring varför världen, Sverige, ja ens samtiden ser ut som de gör. Dagens mediekaniner är ivrigt upptagna med att sondera sin egen profil och måla upp bilden av vad deras egan livsstilar betyder men bara marginellt intresserade av varför andra sidor av världen ser ut på vissa sätt – eller vad som möjligen kan finnas runt hörnet.