I facklornas och högafflarnas tid
Categories: KommunismTuesday, Feb 9, 2010
Geoffrey Wheatcroft, en klok man, skriver ännu en dödsruna över socialismen i The G. idag. Detta mot tre bakgrunder: det tyska valet, New Left Reviews 50-årsjubileum, och den senaste sociala attitydundersökningen, som bl.a. visade för första gången att det bara är en minoritet labourröstare som tror på löneutjämning som ett grundläggande rättvisekrav.
Jag läste Wheatcrofts artikel efter hemkomsten från en fika med en framstående amerikansk statsvetare och pollster som står Obamaadministationen nära. Vi pratade bl.a. om den nya Tea Party-rörelsen, vars betydelse han absolut inte ville underskatta: “Men det är fortfarande en tom duk. Man kan i princip måla in precis vad man vill i Tea Party-programmet, till och med en del vänsterpositioner…”.
Rörelsen är dessutom, berättade han, uttryck för ett centralt begrepp i amerikansk politik: “torch and pitchfork crowds”, alltså den agrara mobben som med facklor och högafflar ska skipa rättvisa i kommunhuset i stan. Sarah Palin är alltså vad vi har kvar av protestpolitik.
“Den enda utgångspunkten för en realistisk vänsterrörelse idag är att klart konstatera [socialismens] historiska nederlag,” skrev Perry Anderson i NLR – för tio år sen. Inte ens på den här sidan av den ekonomiska krisen har hans ord blivit mindre sanna.
February 9th, 2010 at 6:21 pm
Nå, det finns en värld utanför UK. Grekerna är inte långt från högafflarna. Och det rikaste landet i Europa har 7 milj fattiga med för ensamstående bara 3 600 kr i mån att leva på. Författningsdomstolen har nu sagt ifrån att detta strider mot grundlagen.
Schröder (SPD) var regeringschef när Hartz IV genomfördes.
Sen finns en värld utanför Europa. Vad kommer att hända i Asien, Latinamerika.
Och hur kommer det att gå i USA?
Läste på 70-talet boken: Kommer Sovjetunionen att bestå 1984.
Författaren Adamov? pekade ut de olika motsättningar som fanns inom imperiet.
Han fick rätt på några år.
USA tycks bära på ännu större motsättningar. Hur kommer det att gå? Relativt fredligt som när Sovjet brakade ihop? Eller…
Visst hade det behövts mer socialistiska partier och rörelser för att det ska gå väl.
February 9th, 2010 at 7:27 pm
Sixten, jag läser din kommentar som både lite “vid sidan om” och som lite väl vag. Att det finns en värld utanför UK signalerade jag ju inte minst genom att nämna Tyskland och skriva rätt ingående om USA (i en såpass kort post, dessutom). Att Schröder var var regeringschef när Hartz IV drevs igenom tycker jag snarast bekräftar min (eller snarare Wheatcrofts och Andersons) poäng. Och så vidare.
Jag tror du missade min centrala poäng, vilket var – kortfattat igen – att frånvaron av en trovärdig socialistisk reaktion på allt det som hänt sedan 1989 ser ut att ha sin förklaring i skiftande sociala och valröstande attityder, ett både materiellt och immateriellt stämningsskifte under vilket “högern vann politiskt och vänstern vann kulturellt” som Wheatcroft uttrycker det. (Om nu inte Johan Lundberg lyckas kamma hem den kulturella segern också. Men där oroar jag mig inte så mycket.)
February 9th, 2010 at 8:02 pm
Bäste Gunnar,
om jag missat något av vad du skrivit, så tar du ju inte alls tagit ställning till vad jag skrev om en värld utanför Europa (fel av mig! – det är ju där egentliga världen ligger, alltså den utomeuropeiska delen är allt mer den reella världen!).
Att socialdemokratiska partier “urartat” har en lång historia. Men förbluffande var att de så säckade ihop vid Sovjets fall. De bekämpade ju kommunister hela tiden och borde då egentligen lyft sig upp i höjden på 19990-talet!
Här föreligger en gåta eller i alla fall en motsägelse. Kanske skenbar – man kanske måste ha en motståndare att kämpa mot. Souros hävdade ju för några år sen att det behövdas starka fackföreingar för den kapitalism han förespråkar.
För att socialdemokratin ska utvecklas bra – som den också en tid gjorde – behövs kommunister dvs påpassad kritik från vänster.
February 10th, 2010 at 7:22 am
Fast å andra sidan så är det drygt 50 % chans att Juche kommer att införas i sverige nästa år. http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article6562547.ab
February 10th, 2010 at 5:19 pm
Ah… Detta ressentimentsfyllda, förfäade ironiserande över Nordkorea. Varför inte ta och läsa Kim Il Sungs texter (finns i utmärkta svenska översättningar) som omväxling?