…men nog har dom några rätt dräpande argument att komma med:

Sverigedemokraterna var tidigare det enda partiet i Göteborgs kommunfullmäktige som ansåg att Göteborg är en svensk stad. Nu har andra partier gett oss rätt.

Hembygden är liksom fäderneslandet vår hemvist på jorden.

Ett folk utan historia är ett folk utan framtid.

Ovanstående hämtat från SD:s Göteborgsavdelning, som jag anade skulle producera i alla fall ett par pärlor. Jag har alltså valsat runt en stund på Sverigedemokraternas webbplatser, mest för att det är valår – både här och där – och för att jag i samband med BNP på BBC insåg att jag inte vet särskilt mycket om SD.

Och jag vet fortfarande inte särskilt mycket om dom. Jag valde de tre citaten ovan för att dom representerar mitt huvudsakliga intryck av att det här ett parti huvudsakligen grundat på goddag-yxskaft och skenande tautologier. Jag tvivlar inte på att dom utgör ett hot mot diverse demokratiska anständigheter, men det måste vara jävelusiskt svårt att gå i argumentation mot dom när dom är så blaha och soppiga.

Vem av er kan förneka att hembygden är en bygd man kan kalla hemma, eller att ett folk utan historia – det finns ju så många att välja på – är ett folk utan framtid? Case closed, liksom.

Med BNP är det lite annorlunda, för dom skiter rätt mycket i om man ser skinheadsbootsen under pressvecken, dom är för svettiga och flippade för att nånsin kunna nå upp till sina ambitioner att bli demokratiskt respektabla. Men SD verkar ha kommit en bra bit på väg. “Trygghet och tradition” är en jävligt smart tagline, inte minst avsedd – antar jag – som kräkmedel för mainstreamopinionen, mig själv inkluderat.

Nu spenderade jag inte mer än nån halvtimma i deras sällskap, men jag undrar om det inte är ett misstag i att ignorera dem som “fullvärdig” kontrahent i en valrörelse, med allt vad det innebär att “ta debatten”? Hur svårt är det att skjuta deras argumentation i sank med statistik och syntax? You tell me.